Archive for the ‘Allmänt’ Category

Livet i Coronatider

måndag, mars 23rd, 2020

Ja, vad gör en vanlig människa när hela havet stormar?
När nyheterna började flöda in tänkte man först SARS, sedan MERS, sedan Spanska sjukan, HIV och alla andra akronymer med bekymmersamma associationer, men nu kan man inte slå i från sig tankar på Digerdöden, då sisådär 1/3 av Europas befolkning dog för sjuhundra år sedan. Efter flera hundra år hittade man kyrkoruiner i Värmland, mitt inne i urskogen, en gång centrum i livaktiga bygder men nu inte ens kända till namnet. Är det vår framtid?
Nja, fullt så pessimistisk vill jag inte vara – jag och mina kära mår bara bra, jag träffar ingen utom min fru, hämtar mina matkassar på ICA och håller mig annars hemma.

Det är intressant att följa hur politiker och myndigheter försöker visa ansvar, kompetens och handlingskraft, men så långt är jag inte farligt imponerad. Hur många gånger har Statsepidemiologen bytt uppfattning och ändrat sitt budskap de senaste veckorna? Stefan Löfven höll dock ett BRA tal i går – fast jag annars aldrig skulle skicka beröm åt det hållet.

För min del har nyheterna orsakat att vi ställt in alla hembygdsföreningens aktiviteter i vår och ställt in Byalagets årsmöte (Byalaget är den förening som förser oss med Internet) – nu krävs en del creative thinking så att vi kan lämna in giltiga protokoll till banken där vi har båda föreningarnas pengar. Att överleva för egen del oroar mig föga, så länge vi får behålla elektriciteten – utan den har vi vare sig vatten, ljus, matlagningsmöjligheter, frysta matvaror eller kommunikation med omvärlden. En kris är det verkligen, men jag tänker inte ge mig i första taget. Jag är nu stolt ägare till ett Trangiakök och 2 liter rödsprit – men jag skulle behöva litet snö att smälta om brunnen sinar – jag kanske får förbruka mina sista 100 liter diesel och åka till Norrland och hämta snö? 🙂
Nå, vi får se hur det utvecklar sig – men riktigt orolig har jag svårt att känna mig..
Er vän Björn

Politiker

måndag, november 25th, 2019

Jag läste i kväll en lång artikel i Svenska Dagbladet om turerna kring Nya Karolinska sjukhuset i Solna och blev alldeles förtvivlad. Hur kan man låta detta gäng av politiker besluta i frågor som vida övergår deras förstånd. Det är ett litet fåtal av dem som ens har studentexamen (eller det de numera kallar studentexamen), och kunskap om ingenjörsvetenskap, medicin, ekonomi och projektplanering är de sannolikt alla fullkomligt renons på.
Nej, i landstingsvalet nästa gång byter jag sida, de nuvarande måste bort allihop! Tyvärr finns väl inte brottsrubriceringen ”oförstånd i ämbetet” kvar, annars hade det varit passande med ett stort antal åtal under den paragrafen. Och så undrar de över att politikerföraktet växer i Sverige!

Björn

Sommaren med Zara

lördag, november 23rd, 2019

Men, så vi har misskött vår blogg! Det senaste inlägget är från sommaren 2016, mer än tre år sedan! Men bloggen har ändå en fördel framför Facebook – vi kan skriva hur långt (eller kort) som helst, lägga in bilder där vi vill, formatera texten som vi vill och måste inte kämpa med Facebooks ibland idiotiska funktioner. Dessutom sitter inte Storebror och samlar in information om den som läser bloggen och säljer informationen till obskyra företag och kanske statliga spionorgansationer. Därför skall vi försöka gjuta litet nytt liv i bloggen. Vi tänkte börja med att berätta om ”Sommaren med Zara”.

Är Du min nya matte?

Zara är en ung, pigg och busig Jack Russell-terrier, mest vit, men med en del bruna tecken. Hon är hopplös på att sno saker som krasar eller skramlar; hon har tuggat i sig ett otal pennor, suddgummin (? De krasar ju inte?), dragskor till våra tröjor, bollar, flaskor med nässpray och nu senast ett plastfodral med tio rakbladsvassa knivar till vår robotgräsklippare. Tack och lov, det var det härligt krasande plastfodralet hon ville åt, knivarna låg alla i en hög på hallmattan.

Hon började sin karriär som en pytteliten valp den 28 mars 2018, vi fick hämta henne i början på maj samtidigt som vår dotter Nina hämtade en syster till Zara som fick namnet Winn-Dixie (eller Dixie till vardags) – det är ingen slump att båda har namn efter affärskedjor. Förr döpte vi våra Jack Russels efter danser (Zamba och Zalsa), men sedan tog danserna slut, och den tredje fick heta Zelda efter prinsessan i Tv-spelet. Men sedan döpte grannen sin nya valp till ICA, och då var det klart – nya hundar döper vi efter affärskedjor.

Fast hon var liten var hon ganska kaxig. När vi kom hem med henne släppte vi ut henne på gräsmattan så att hon skulle få träffa vår gamla hund Zelda, och tror ni inte att Zara morrade år den dubbelt så stora Zelda! Men snart var de bästa kompisar, kanske tänkte Zelda att hon äntligen fått en valp och Zara att hon hade fått en ny mamma.

Min nya valp – min nya mamma

Zelda lärde henne allt hon kunde, som till exempel att när matte och husse går ut genom dörren så kommer de alltid tillbaka, så det är ingen idé att hetsa upp sig. I stället lägger man sig i korgen och sover, tids nog är de tillbaka. Zara blev rumsren ganska snart, som alla våra Jack Russels blivit – någon enstaka olycka när man ätit något man absolut inte borde ha ätit inträffade förstås, men annars kom hon på det alldeles själv.

Vad det nu kan bero på, så blev systern Dixie stor och hårdför medan Zara fortsatte att vara pytteliten. Det blev upprinnelsen till sommaren med Zara. I början av juni lekte de en dag i trädgården, bråkade litet som valpar gör, och rätt vad det var pep Zara till och började halta illa på höger framben. Vi hoppades ett par veckor att det var något övergående, men hältan ville inte gå över och vi sökte veterinärhjälp i Norrtälje (distriktsveterinärerna i Rimbo kunde bara hästar och kor). I Norrtälje sade de ack och oj, men kunde inte säga något trots röntgenundersökningar för flera tusen kronor.

Dixie och Zara – före olyckan

Så vi packade in oss och vår lilla halta valp i bilen och for till Universitetsdjursjukhuset i Uppsala. De röntgade också förstås, och där såg de med detsamma att benet var brutet. De hoppades en tid att tillväxtzonerna i benet skulle vara oskadade, men så var det inte.  Zara hade skadat benet så att det slutat växa. Om inget gjordes skulle hon bli illa halt resten av livet

Först visste de inte vad de skulle göra, vi fick anvisningar om att Zara inte fick hoppa, inte springa, inte gå i trappor och bara gå ut fem minuter i taget på koppel. Vi byggde en liten hage framför huset och gjorde en ramp med halkskydd så att hon inte skulle behöva hoppa nedför trappan, men hältan blev inte bättre ändå.

Husse och Zara bygger en ramp

Andra eller tredje gången vi var på återbesök i Uppsala hade benexperten där läst om en operation som sällan prövats på hundar: man sågar av benet, drar isär delarna och fixerar dem och låter benet återbildas mellan delarna. En gnutta hopp gav det ändå, så vi sade ja till operationen trots att den inte var gratis för att uttrycka det försiktigt.

Hon opererades den 15 augusti och vi fick besked om att det gått bra. Vi byggde en bur av kompostgrindar i matsalen, för hon fick inte röra sig utan kontroll. Resten av sommaren tillbringade vi med att passa och rasta Zara. Ingen fick komma på besök, för hon blir alltid uppspelt när någon kommer hit, särskilt om det är barn. Hon hade ett stramt jättebandage på det onda benet (de gipsar inte när benet skall växa) – det fick hon ha kvar till slutet av september med flera byten. Vi var på flera återbesök hos veterinären på Ultuna samt hos Zaras sjukgymnast, som blivit så förtjust i den halta valpen att hon bad om ett idolporträtt, vilket hon naturligtvis fick. (Fantastiskt att det finns sjukgymnaster som är specialiserade på hundar!)

Vi hämtar nyopererade Zara i Uppsala
Idolporträttet

Sommaren med Zara tillbringade vi mestadels i köket eller på altanen; hon måste passas dygnet runt, och som sagt fick vi ställa in det mesta av våra egna engagemang. Det blev inte mindre dystert av att vår gamla hund Zelda blev illa sjuk och fick lämna jordelivet den 20 november. Men då hade vår valp repat sig och börjat tugga på allt hon fick tag på, så sommaren med Zara varade länge.

Korta promenader var det – och en tid fick Zara stå ut med en gummistövel som nog passat en större hund bättre

Efter hand har vi insett att Zara nog inte är en tvättäkta Jack Russell: hennes aptit leder snarare tankarna till en labrador, hennes intresse för solkatter till en katt, och, tyvärr, finns det nog litet räv i henne också, för hon har tagit tre hönor för grannen när vi inte var uppmärksamma nog. Annars märkte vi snart att det som fascinerade henne mest var TV som visade djur och barnbarnens paddor, helst när de visar färgglada bilder där saker hoppar runt. Ett par gånger har barnbarnen suttit i vardagsrummet och spelat på sina paddor när Zara trängt sig in mellan barnen och paddorna och till sist fått låna en egen padda för att de skulle få spela i fred. Och hon lärde sig att man kunde trycka på paddan och få saker att hända!

Gustav får avstå från spelet – Zara tränger sig emellan. (Det är ingen fara med Gustav, han råkade bara springa på en dörr)
Moderna barn och en modern hund

Nu finns ingen busigare och kärare hund än vår lilla Zara – hon överraskar oss ständigt; häromdagen lärde barnbarnet Lisa, 9 år, henne att ”gå fot” – vi får se hur länge hon kommer ihåg det. Och det onda benet är ett minne blott, hon hoppar och springer utan bekymmer; ”vita blixten” kallar vi henne när hon far fram och tillbaka i trädgården.  När hon hör glassbilen eller blåljusbilar – då blir hon varg igen och ylar sorgset så länge hon hör dem. Så glada vi är att vi satsade på hennes operation! Djurförsäkringen hos Folksam (som uppfödaren tog för vår räkning utan att fråga) gjorde att det sved mindre i plånboken än vi befarade – Zara är värd all tid och alla pengar vi lagt på henne.

Berättat av Björn

Windows 10

fredag, juli 29th, 2016

Så här i elfte timmen var vi ju tvungna att installera Windows 10 – annars hade vi behövt betala tusenlappar för att hänga med. Men vilken katastrof!

När (efter 4 timmars väntan på att det skulle bli klart) Windows 10 tog sina första stapplande steg på våra datorer visade det sig att Microsoft förstört det mesta av det vi under många år anpassat och fixat för att få det på vårt sätt. Hela operativsystemet andas att det tror att vi kör det på en 480×640 telefondisplay med touch-funktion – vad fan??? Jag vill ha ett DATOR-operativsystem!!!  Funnes MS-DOS 3.1 så skulle jag gå tillbaka direkt! 80 % av processorns kapacitet förbrukar Windows 10 genom att larva sig med tjusiga bilder och animeringar. Nödvändiga funktioner som t ex Kontrollpanelen är gömda någonstans och går inte att hitta. Startmenyn är fullproppad av trams: vädret i Stockholm (där jag inte bor), telefonassistent (vaffö då – det här är en DATOR, inte en telefon) , funktioner som vill lura mig att ladda upp mina filer till den amerikanska underrättelsetjänsten, Twitter (som jag inte bryr mig ett dyft om), ”Nyheter” (som med fördel läses på t ex svd.se) och jag vet inte vad. Jag undrar om Apple har köpt en aktiemajoritet i Microsoft och skapat Windows 10 för att få mig att byta till Mac – trots min 30-åriga skepsis mot det bolaget.

Nå, när den värsta frustrationen lagt sig tänker jag att med tiden kanske jag kan komma underfund med Windows 10 också – fast jag känner mig grovt bedragen – steget från Windows 7 till Windows 10 är ojämförligt större än från MS-DOS till Windows – för att Microsoft vill se alla datorer som TELEFONER – djävla idioter!

Skrivet i affekt av

Björn

 

 

DNA-anor igen

torsdag, juli 16th, 2015

Nu har i en månad jag haft tillgång till uppgifter om 392 ”träffar” på personer som har skapligt lika DNA som jag -men den förkrossande majoriteten har inte laddat upp något släktträd (eller inte begripit vad det är eller hur man gör), så all den informationen är fullständigt värdelös ur släktforskningssynvinkel. Den som leder ligan är en person som är en avkomling till min mormors mors syster – hon fanns redan i min släktforskningsdatabas, så det var inte något stort problem att knyta in honom i mitt släktträd, eller hur?  Men denna person gör ingenting själv, utan det är en son som hanterar det hela, och denna son har hemligstämplat sina föräldrar i ftDNA:s databas. Jamen, vill de verkligen komma någonstans???

Det är ohyggligt invecklat hur DNA ärvs, kvinnors mtDNA lär vara oförändrat sedan urminnes tider, medan mäns Y-DNA  verkar ärvas fullkomligt slumpartat – ägnade man lika mycket tid åt att arkivforska som vissa ägnar åt sina DNA-träffar så skulle man utan tvekan komma fantastiskt långt!

Se’n är det ju förstås det fundamentala problemet att DNA-databaserna bara innehåller dem som testat sig! 700 000-ish personer i hela världen sägs ha testat sig hos ftDNA – är vi 6 miljarder människor här? Nej, den här Björnen blir mer skeptisk för varje dag som går. En sida hos ftDNA visar i vacker grafik varifrån min anor kommer  – 99 % Europa och 1 % Fjärran Östern! Visst, det kunde ju förklara mina sneda ögon, men vaff! Är det 500 (jag har koll på de senaste 400 åren)  eller 50 000 år sedan en okänd oriental förförde en svensk flicka och orsakade denna procent? Det är ansträngande att betvinga sin skepsis – tänk ifall det var en till USA invandrad taiwanesisk laboratorieassistent som glömde att ta på sig plasthandskarna när hen hanterade provet från mig?

Nja, svenska kyrkböcker, administrativa dokument och andra mindre high-tech-profilerade källor har tills vidare mitt bättre förtroende – vi får se om jag får göra avbön i framtiden!

Björn

 

DNA-anor

fredag, juni 5th, 2015

Jag har blivit (vänligt men bestämt) anmodad att skicka in mitt DNA till ett företag i Texas som säger sig kunna analysera mitt DNA och (i tidernas fullbordan verkar det) berätta vilka andra människor i världen som åtminstone delvis har samma DNA som jag. (mer…)

Släktforskare

måndag, mars 16th, 2015

Det har väl inte undgått någon att vi båda är släkt- och hembygdsforskare och finner stort nöje i att tolka gamla dokument skrivna med eländig handstil, i bland svårt blekta eller till och med mer eller mindre brända i någon okänd arkivolycka. (mer…)

Island

lördag, september 27th, 2014

Vi har gjort en fyra dagars resa till Island – fulla av intryck vi vill dela med oss av. (mer…)

Vad sysslar Apple med?

torsdag, augusti 21st, 2014

Det började med att laddkontakten till Ann Britts mobil (Sony Ericsson XPERIA X8) blev stukad och telefonen ville inte ladda längre – helstressat, 7 % batteri kvar och det gällde ju att rädda kontaktlistan innan den dog alldeles. (mer…)

Jag blir så arg…

lördag, februari 8th, 2014

…sade Ann Britt vid middagen i dag när vi pratade om hennes talböcker. (mer…)