Vi promenerade längs banvallen bort till gränsen mot Kårsta i dag. Det var grått och fuktigt, en sådan där dag som det aldrig verkar bli riktigt ljust. Det blir ju bara en timme mörkare på morgonen och eftermiddagen innan det vänder igen (Hurra!), men sedan tar det ju ett bra tag innan man märker av vändningen.
Strax före Kårstagränsen, som är markerad med en liten gränssten och röda ringar målade runt ett par träd, låg två träd omkull över banvallen. Det gjorde de inte förra gången vi var åt det hållet, så vi tittade efter och fick se att de var avgnagda! En bit längre bort finns fler bäverfällda träd, och många som de gnagt på men inte fått omkull.
Visste någon att det finns bäver i Sparren? Vi har nog aldrig sett någon livs levande bäver i naturen, men nu får vi väl smyga tyst i hopp om att göra det när vi går bortom kvarnen.
Vi får också läsa på litet om bävrar, vi inbillade oss att de bara trivdes i vattendrag, men här verkar de bo vid den branta steniga stranden i sjön.
Här kan Du lära Dig mer om bävrar på Naturhistoriska Riksmuséets webplats.
Dagens bilder:
När löven fallit ser man kvarnruinen bättre. Man önskar nästan att man var 12 år och kunde leka Indiana Jones här. Ens föräldrar skulle säkert ha blivit förfärade om de fått veta att man halkade omkring på de mossiga, våta stenarna – precis som föräldrar alltid blir när barn hittar en spännande plats.
Trots det grå vädret är det en vacker utsikt över den kav lugna Sparren mot Lisinge.
Vad är detta? Två träd har fallit över banvallen strax före gränsen till Kårsta socken.
Gärningsmännen avslöjar sig genom avverkningsmetoden. Träden är avgnagda, stora flisor ligger i en hög vid trädens rötter. (Har bävrar så stora tänder?) Men om de tänkt sig att bygga ett bo nere i sjön fick väl byggledaren sparken efter detta – av fem-sex fällda träd har bara ett fallit åt rätt håll.
Den här tallen med sin yviga krona står i det som en gång kallades Västanbro kvarnvret. Vore inte den perfekt för en bostadslös fiskgjusfamilj?