Trädgårdssommaren börjar

Ja, sommar är väl att ta i, men nu har vi i alla fall börjat jobba litet i trädgården.

När vi lade undan målarpenslarna förra året sade vi oss att nästa år skulle vi ägna åt trädgården. Lövsta är ju, som alla som varit här vet, en lätt modifierad vildmark. Efter en vinter med ett par rejäla stormar brukar vi kalla det Pinnsta – på något sätt verkar askar och lönnar göra sig av med gamla odugliga kvistar och grenar genom att helt enkelt tappa dem. Våra äppelträd och bärbuskar är sorgligt vanvårdade, syrenerna ligger mestadels ned och har skjutit skott uppåt för att få tag på litet sol och den förfärliga trädridån mot vägen skall vi inte tala om! Så det är verkligen dags för litet ”gardening”.

Ann Britts odlingar

Vi började med att såga bort ett antal grenar ur monsterlönnen närmast huset – på sommaren skuggar den allt i rabatten runt altanen där Ann Britt förtvivlat försöker få rosor och kaprifoler att trivas – tulpaner har vi fått nog av, de blir bara rådjursmat och det är inte tillåtet att mata in vilt på sina marker, eller hur. Fast man kanske är förlåten om man inte tänker skjuta dem – vi bara vill skjuta dem.

Att såga bort stora grenar 6 meter över marken är inte trivialt. Bara att resa stegen på ett säkert sätt är en utmaning; och sedan skall ju grenen sågas av och ramla ned utan att slå ihjäl någon och helst också utan att krossa något man vill ha kvar. Vi lyckades sådär med den uppgiften. Dvs ingen människa eller hund fick annat än övergående skador, men de bästa stammarna i stora syrenen, de vi tänkte behålla, bröts av på mitten och metervis med bark fläktes bort. Ogilla! med Facebook-språk.

Vi hade också ett ögonblick av höga adrenalinnivåer när den största grenen beslöt att studsa upp och falla på andra sidan trädet, där stegen stod. Den var så grov att Björn var tvungen att använda motorsågen trots att det är avgjort okul att använda ett tvåhandsredskap när man behöver minst en hand för att hålla i sig själv högst upp på stegen. Så grenen föll förstås mot stegen för att välta den och lämna Björn hängande med naglar och tänder i trädet. Men vi vann! Björn klamrade sig fast med armarna runt trädet, höll i stegen med benen, och nere på marken höll Ann Britt emot av alla krafter. Så Björn fick en tumme ledig för att stänga av sågen, dra stegen litet rakare med benen och försiktigt klättra ned. Väl nere släppte Ann Britt taget, och då föll stegen.

Dumt vågspel kan man tycka, men vi försökte faktiskt anlita proffs – men de svarar inte i telefon och ringer aldrig när man talat in något på deras telefonsvarare. Hantverkare tar aldrig jobb som inte ger dem full försörjning i minst ett år verkar det, och det kan vi ju sällan erbjuda!

Resten av trädgårdssommaren tänker vi tillbringa på marken eller i dess omedelbara närhet. Att såga upp och släpa bort de nedsågade grenarna till brännplatsen 30 meter ut i hagen krävde 4 km promenad enligt Björns stegräknare – ganska många vändor!

Vi har förklarat det totala kriget mot kärsen. Tyvärr kan man ju inte dränka in hela trädgården i Roundup – man vill ju behålla en del annat som växer. Men vi testar i år med att lägga marktäckduk över det värsta kärsbeståndet. Om vi berövar kärsen solljuset tillräckligt länge tror vi att den till sist måste ge sig – den som lever får se.

Marktäckduk i användning

 

 

 

Tags:

Comments are closed.