På vår tid hette det Svenska flaggans dag. Det sjöngs ”Flamma stolt…” och andra fosterländska saker. Tänk att det blivit misstänkt och föraktat att tycka att ”Sverige är en sjysst plejs”! Suck, men det gör vi i alla fall. Särskilt en sådan här fantastisk sommardag!
Vi bestämde oss för att äntligen gå mot Kårstagränsen på banvallen och bävrarnas tillhåll. Vi hade också hört att där skulle bo havsörnar minsann! Vi såg varken bävrar eller örnar, men en ensam ko strax efter Västanbro. Om den stod kvar på hemvägen tänkte vi ringa Anders och fråga om det var i sin ordning, kor brukar ju förekomma i flock.
Det var svalt och skönt när vi gick hemifrån, men det ändrade sig snabbt till utomlandsvärme. Vi märkte att det var helgdag på att vi inte var ensamma på banvallen, vi mötte ovanligt många hästar och hundar med sina mattar. Vår egen hund blev törstig direkt och vi som hade glömt ta med vatten! Diken som brukar vara fyllda med vatten är det inte den här försommaren, det märks så väl att det inte har regnat särskilt många mm de senaste veckorna. Till och med Kvarnbäcken vid Näs såg och kvarn var snustorr.
Björn fick trassla sig ner till Sparren för att den lilla hunden skulle få något dricka. Det är inte alldeles lätt att hitta något bra ställe att komma ned till stranden, branta klippor och fällda träd mest hela vägen.
Hos bävrarna var det stökigare än vanligt. Fler träd var fällda huller om buller. De flesta verkar ha fallit över banvallen och sedan sågats upp och flyttats med mänsklig hjälp. Vi såg inte någon bäverkoja, men man ser nog bättre från sjön. Kanske vi kan få låna en båt av någon snäll Sparrenbo? Bävrarna har i alla fall utökat sitt revir till en bit bortanför Kårstagränsen, så förhoppningsvis har de blivit fler sedan förra året.
Sparrens Natur- och Vattenvårdsförening räknade dem till sex förra året.
Den ensamma kon var kvar när vi kom förbi på hemvägen, nu stod hon uppe på ett litet berg och betade. Vi gick närmare staketet för att ta ett kort på henne och då upptäckte vi en pytteliten kalv alldeles invid banvallen. Den var märkt i öronen så någon visste om att den fanns. Mamma ko kom fram och såg orolig ut så vi gick vidare. Ringde till koägare Anders och frågade om kon och kalven. Det visade sig då att det skulle finnas två kalvar! Anders sa att när kon tycker att kalvarna är redo så söker de sig tillbaka till de andra korna. Vad fint, tyckte vi, att korna får sköta det där själva!
Våra skyltar utefter banvallen såg bra ut, de behöver inte bytas ut på ett tag.
Frukost på balkongen – man skall promenera före frukost, säger de. Solen kommer inte runt huset och börjar gassa på balkongen förrän vid halv tvåtiden, så det var riktigt behagligt. Upptäckte att vi tappat motljusskyddet till teleobjektivet någon stans längs banvallen, så Björn fick två promenader till Kårstagränsen i dag – hittade motljusskyddet på tillbakavägen bakom en buske 500 m hemifrån!
En härlig sommardag är det i alla fall, avslutar med ett par bilder till från dagens promenad.
