Frågan om hur socknen fått sitt namn lämnar oss ingen ro. Ortnamnsarkivet, som härskar över alla ortnamn i Sverige, säger att det kommer av ett rött vattendrag vid kyrkan. Vi tog en sväng bort till kyrkan igen och tittade om det fanns några vattendrag där (det finns förstås inga i kartan) – men inte heller. Så vi ställer oss rätt skeptiska till den officiella förklaringen – har ortnamnsforskarna verkligen varit i Rö? Men det är inte lätt att komma med skäl för någon annan förklaring heller – visst kan man påstå att socknen är uppkallad efter något annat rött, eller efter något som stavas på ett liknande sätt, men utan minsta argument är det ju bara fånigt att komma med en ny teori. Vi samlar information som kan ha bäring på problemet och har skrivit till ett par olika språkvetare i hopp om att få ett tips, men än så länge famlar vi i mörkret. Läs vår redogörelse här!
Vi har tittat en del i Riksantikvarieämbetets ny fina Fornsök – SÅ tafflig vår egen fornminneskarta är! Där vet man precis var ”Fans grav” ligger – den är inte fullt så pampig som man letts att tro av kyrkoherde Källmans anteckning 1685 ”En stoor Jordhög finnss i Härssby gärde, lijte ifrån kyrkian.” Vi fotograferade den förstås, men för oss ser det mer ut som en hög med åkersten, eller i bästa fall ett gravröse.
I Fornsök fick vi också se att RAÄ anser att vi kastat om namnen på Stora och Lilla Vreta. Hmm… Skulle torpen legat på varandras marker? Vi får lov att skriva till dem också. Men Råbylund, som vi hittade under Rimbo socken i Fornsök (Rimbo 172:1) har RAÄ inget namn på – fast det är utsatt i Häradsekonomiska kartan – vi får ge dem ett tips också!
Annandag påsk tog det fina vädret slut. Vi hade tänkt åka upp till början av Timmervägen (som visst heter Sturevägen egentligen) och gå bort till de gamla dammarna som försörjde Näs’ kvarn med vatten, men, hoppsan, vi lånade visst ut bilen till Nina i går när hon och Urban skulle hem, så vi fick välja en annan promenadväg . Det blev en vända till Råbylund och sedan längs gärdena och genom skogen till Hallboda och tillbaka via Ticksta – den vägen flickorna red en gång i tiden och kallade ”Tickstarundan”. En behaglig promenad, särskilt som tusen glada fåglar kvittrade trots det griniga vädret. Här får ni några bilder:
Enligt kyrkoherde Källman och Riksantikvarieämbetet är det här djävulen är begravd.
Morgondimma över fälten vid Kamphavet.
Det växte mycket tibast i skogen norr om Nytorpet.
Hemmavid hittade vi dessa cerisa blåsippor.
På östra sidan åkern från Råbylund går det en fin promenad- och ridväg.
Vägen blir sedan till en stig som letar sig fram genom skogen och kommer ut på vägen vid Hallboda.