En nyupptäckt försvunnen by

I dag promenerade vi ned till Jälnsättra och Kullängen för att titta på de bebyggelselämningar som ligger tvärs över vägen från Kullängen och bronsåldersrösena i skogen öster om Jälnan.

Framme vid Kullängen hittade vi en hel fårhage full av sten och på kullen norr om den ett stort gravfält. Det finns ju flera liknande namn här i trakten: det nuvarande Kullunge, som är ett torp längs vägen till Jälnsättra; Kullängen, som är en gård på Kårstasidan av vägen; och Kullunge på Rösidan mittemot Kullängen, som var en egen fastighet 1954, men redan då bara innehöll bebyggelselämningar. Namnbruket har varit litet vacklande; i en mätkarta över Beateberg från år 1900 kallas Kullunge Kullungen och i 1906 års karta kallas nuvarande Kullungen Sätralund. Hur som helst, ortnamn på -inge och -unge är bland de äldsta som finns, ortnamnsforskarna anser att de bildades de första århundradena efter Kristus.

Man slås också av hur lika namnen Kullunge och Gullunge (i Skederid) är – i den nyare runraden använde man ju till och med samma runa för både G och K! Ortnamnen på -inge och -unge är oftast bildade från naturföreteelser, så den närmaste tolkningen av Kullunge är ”platsen där Kullfolket bor”. OK för Gullunge, om det har med Gårdstens/Gullstensberget att göra, men vilken kulle talar man om vid Kullunge?

Men -unge-namn kunde också bildas från personnamn och förnamnet Gulle är t ex belagt på 1000-talet på en runsten i Östergötland – och då betyder Kullunge rimligen ”platsen där Gulles folk (eller ättlingar) bor”.

1906 finns ett bostadshus och en ladugård markerade i kartan vid Kullunge, som är tryckt i större stil än både Jälnsättra och Kullängen. Ladugårdens grund är fortfarande väl bevarad, men därutöver finns flera grunder och annan sten i fårhagen. I gravfältet 300 m norrut finns 5-6 stora gravrösen och mängder av annan sten som man har svårt att tro att det är åkersten – varför skulle man släpa upp sten från åkrarna 50 m på kalberget när det hade räckt att lämpa dem över diket vid kullens fot? Det verkar troligt att det är Kullunges gårdsgravfält som ligger här och därmed är gården från förkristen tid, trots att den inte nämns i källorna förrän 1645.

Om man släpat mycket sten till gravfältet vid Kullunge är det ändå ingenting mot vad man släpat upp på bergsryggen öster om Jälnan. Här finns ett tiotal rösen och stensättningar, vissa av dem riktigt pampiga. Gravrösen hör till bronsåldern, så här ser vi minnesmärken över högst betydande personer som levde i Rö för 3-4000 år sedan. På den tiden såg trakten kring Jälnan mycket annorlunda ut; där Jälnsätra och Kullungen ligger var det sjöbotten, men Kullunge och Kullängen låg på den tiden 10 meter över havet. På berget 20 m över viken restes den långa raden av gravrösen av många generationer stormän efter varandra. Vad bodde de? I Kullunge?

På bronsåldern hade vi ju ett varmare klimat än i dag och granen hade ännu inte invandrat norrifrån. Jordbruket började sätta spår i landskapet, skogarna tunnades ut och rösena uppe på berget syntes nog vida omkring som meningen var.

När järnåldern tog vid omkring Kristi födelse hade vattnet sjunkit tillbaka ytterligare och marken kring Jälnsätra kunde användas för jordbruk; men det gick fortfarande att fara båtledes ut till havet. Det var på järnåldern man började begrava sina döda i gårds- och bygravfält, så Kullungegravfältet är nog en hel del yngre än rösena på berget.

För att avrunda dagens spekulationer tror vi att det på brons- och järnåldern låg en by eller storgård vid det som nu kallas Kullunge; nuvarande Kullängen kan mycket väl ha ingått i byn, för det var långt före de sockengränser vi nu har. Om sedan hövdingen hette Gulle kan vi förstås inte veta, men det är ju en skojig hypotes!

Här är några bilder från dagens promenad:

Trakten kring Kullunge på bronsåldern

Här har vi lagt in strandlinjen vid bronsålderns början, Kullunge bytomt och gravfält och de stora rösena på berget öster om Jälnan.

Kullängen

Det nuvarande Kullungen,  kallat Sätralund i början av 1900-talet.

Bytomten i Kullunge

En av de många stengrunderna på bytomten.

Kullunge - ladugårdsgrunden

Det här är grunden till Kullunges ladugård, som fanns 1906, men var borta 1954.

Kullunge - bygravfältet

Kullunges bygravfält med Jälnan i bakgrunden.

Kullunge - största graven

Den största graven i bygravfältet.

Största röset

Det största röset på berget.

Comments are closed.