En söndag då inget särskilt hände

Vi har ju problem att hitta nya intressanta promenadvägar som inte ligger allt för långt bort. Efter en stunds resonemang vid morgonkaffet bestämde vi oss för att ta en sväng förbi Risby, titta till ett par fornminnen och sedan följa gamla Rimbovägen till Råbylund och banvallen hem.

I Risby träffade vi Anna och Stig Liedberg, som bidragit med bilder till Rösajten. Vi skulle ha tittat på ett båtsmanstorp tillsammans med dem i påskas, men annat kom emellan. Anna pekade ut torpet i vår karta; och asch då, det låg ju i Rimbo! Nummer 48 under Norra Roslags andra Båtsmanskompani, närmare bestämt. Rös båtsmän var nummer 51 Härsby och 52 Ösby, åtminstone 1856 när Claes Grill skrev sitt nyttiga register över indelningsverket.

Anna och Stig pekade ut vägen genom hagarna; de ledde rakt på våra första fornminnen, som rimligen inte kan vara något annat än det förhistoriska Risbys bygravfält. Mängder av rösen och annan sten; någon har för länge sedan grävt ur det största röset i förhoppning om rika guldskatter, men ack så mycket jobb i onödan – på järnåldern brände man de döda och av gravgåvorna återstår vanligen bara obetydliga fragment eller ingenting alls.

Efter en stund hittade vi den gamla Rimbovägen, den syns tydligt i terrängen med goda diken på båda sidor, men det är förunderligt hur litet av vägen som faktiskt är kvar – det var väl ändå på 1930-talet som den nya vägen byggdes? Vägen passerade sedan tätt intill Råbylund innan den svängde av västerut igen mot båtsmanstorpet och Söderlund.

Vi tittade runt litet vid Råbylund, i Fornsök sägs ju att de hittat en raserad spismurstock där, men för att se den måste man nog ta till hacka och spade. Däremot träffade vi en yrvaken snok på torpgrunden; den poserade tåligt medan Björn hämtade kameran.

Mellan banvallen och Risby ligger också ett gravfält, med över 30 rösen och stensättningar enligt Fornsök. Det största röset är riktigt pampigt, också det plundrat för länge sedan – troligen med magert resultat, alltså. Däremot finns där också resterna av en rejäl jordkällare, gamla äppelträd och andra torp-signaler. Men var låg torpet och vad hette det? Ingenstans har vi sett något torp utlagt här, så den enda ledtråden är att källaren är ganska väl bevarad – torpet borde vara ett 1800-talstorp.

Sedan gick vi hem och kastade oss över altanen – vi fick den ombyggd för tre år sedan och nu kan vi inte skjuta upp målningsarbetet längre. ”Prick-bort”, skura med rotborste, spola med högtryckstvätt – när det torkat är det dags för olja och grundfärg och sedan flera lager vitt. Och allt utan att trampa ihjäl alla blommor vi har. Vi undrar hur många kvadratmeter 15 m spjälstaket egentligen är: alla spjälor har 4 sidor och sedan tillkommer stolpar, överliggare och annat. Puh!

Vädret hade sommaraning i dag – vi hörde den första lövsångaren, syren och hägg börjar grönska och vår referensbjörk har i alla fall små knoppar och hängen. Men annars hände ingenting!

Dagens bilder:

Risby bygravfält

Risby bygravfält – RAÄ nummer Rö 38 – daterat till järnåldern eller t o m bronsåldern.

Gamla Rimbovägen

Här gick gamla Rimbovägen. Redan på 1970-talet sade Margit i Ängsborg ”så synd att gamla vägen till Rimbo är borta”.

Snoken

Den yrvakna snoken i Råbylund.

Jordkällare

Jordkällaren vid det okända torpet på Risby ägor – kan någon veta vad det hette?

Äppelträd

Pampiga äppelträd vid det okända Risbytorpet – källaren ligger på andra sidan höjden och gravfältet uppe i skogen till höger.

Comments are closed.