Nu har Björn i flera veckor varit onåbar och helt inne i sitt programmerande. Resultatet blev denna, förhoppningsvis, mycket bättre blogg än vår förra. Den här kan man nämligen kommentera! Alltså vem som helst kan skriva kommentarer till bloggen. Men först måste man bli godkänd av Storebror, som i det här fallet är Björn. Men det räcker med att bli godkänd första gången man skriver, sen är man en känd kommentator. Vi hoppas naturligtvis att många läser vår blogg och också kommenterar den.
Vi har även gått med i Facebook efter år av tjat från våra barn. Det visade sig att vi på den vägen även kunde hålla kontakt med våra amerikanska släktingar och skicka bilder till dem på ett enkelt sätt. Email går ju förstås också bra, men finessen med Facebook är att man når alla på en gång och alla ens vänner kan kommentera och komma med egna bilder och inlägg. Ganska kul faktiskt!
Jag hade i åtta års tid letat efter en försvunnen släkting i USA, min farmors syster Signe som emigrerade dit 1913 när hon var 19 år. Jag hade hittat henne på båten till England, på båten därifrån till USA och på Ellis Island när hon klev iland, men sen var hon borta. Hon fanns inte i några amerikanska folkräkningar. Antagligen hade hon gift sig, men vad hette hon i så fall sen?
I ett testamente som hennes farbror efterlämnade och som jag nyligen fick tag på, stod att hon var gift Lundell. Men jag hittade henne inte ändå! Det visade sig att hon inte bara bytt efternamn utan även förnamn! Ingen kunde så klart vare sig stava eller uttala Signe i USA, så hon bytte till sitt andranamn Helena eller Helen på engelska.
I den amerikanska folkräkningen 1930 stod att en av hennes söner hette Erwing och var född 1927, han kunde ju faktiskt vara i livet så jag sökte honom i amerikanska ”white pages” ungefär som Eniro i Sverige. Minsann fanns där en Irving Lundell, så jag skrev till honom! Och kan man tänka sig, det var rätt Erwing/Irving! Dessutom fanns han på Facebook! Modern gammal farbror!
Nu byter vi information med varandra, jag vet mycket om Signe/Helen före 1913 och han vet vad som hände därefter. Visst är det fantastiskt!
Hej på er. Va söt hon var, Signe. Kram!
Hej
Kul Ann-Britt, att du hittade henne till slut. Men jag fattar inte varför våra förfäder vill göra det så krångligt för oss att hitta dom….
PS. Vilken fin blogg ni har fått till.