Att starta en förening

Det är ganska länge sedan vi började diskutera om vi inte borde starta en riktig hembygdsförening i Rö – Roslagsbanken gjorde klart att den egentligen inte kunde dela ut anslag till privatpersoner och dessutom blir det ju litet tungt i längden att göra allt själv – vi har 18 informationsskyltar utspridda i socknen och kan ju inte gå 2 mil om dagen för att hålla koll på dem.

I maj gjorde vi slag i saken och skickade ut ett upprop till alla kontakter vi hade mailadress till och lade dessutom ut det på Rösajten. Vi fick 4 svar och bjöd hem dem alla till startmöte den 24 maj – sedan började förberedelserna på allvar. 

Att starta en förening från scrach innebär ju bland annat att man måste hitta folk till styrelsen och diverse andra funktionärer – teoretiskt sett måste man ju ha minst en medlem som inte är funktionär också – vem skall annars bevilja styrelsen ansvarsfrihet? Nå, nu satte vi väl våra förhoppningar litet högre än sju medlemmar, så vi lade ned en hel del jobb för att åtminstone alla Röbor fick veta att det skulle bildas en hembygdsförening den 15 september. Vi printade ut en inbjudan i 350 exemplar och åkte runt och lade ett i varje brevlåda i Rö; lade ut en popup på Röhemsidan och satte in en annons i Norrtälje tidning – så här i efterskott är det nog tveksamt om annonsen lönade sig; en eller kanske två anmälningar kom in efter att annonsen varit publicerad. Den pyttelilla annonsen kostade dessutom 1300 kronor föreningen inte hade – tveksamt, som sagt!

Hela sommaren jobbade Björn med att göra om Röhemsidan till en webbplats för den nya föreningen – men den kunde ju inte publiceras förrän föreningen verkligen fanns, så ett par månader fanns två Rösajter att hålla ordning på. Sedan skulle ju presentationen och det konstituerande styrelsemötet förberedas, förutom det föredrag vi lovat som avrundning på mötet. Det finns en hel del att hämta på Internet kring föreningsbildande, så researchen blev inte så jobbig. Däremot fick vi ta i ordentligt för att samla underlag till föredraget, som skulle handla om prästen Nicolaus Kjällmans ordningsregler från 1675 (ett märkligt aktstycke som bitvis utmanar ens fattningsförmåga).

Björn, som skulle stå för den historiska bakgrundsteckningen, googlade fram det mesta om Karl XI:s tid, men försökte också få tag på Uppsala ärkestifts herdaminnen för att få reda på mer om Kjällman själv. Det alltid tjänstvilliga biblioteket i Rimbo hittade böckerna på något bibliotek och lade in en beställning, men tyvärr nonchalerade de ”fina” biblioteken en så märkvärdig beställning från det lilla landsortsbiblioteket – ”håll er till lättare skönlitteratur” verkar de tycka! Långt efter att vi redan hållit föredraget avbeställde vi herdaminnena – inte ett ljud hade hörts om dem på tre månader. Så Kjällman fick presenteras ganska ytligt, men det blev nog med material ändå.

Ann Britts del av föredraget skulle handla om Kjällmans åttonde regel: hur ”qvinnor och pijgor” fick gå klädda. Hon lånade hem ett antal böcker om klädsel och klädmaterial förr, blev riktigt intresserad och lärde sig massor av bortglömda ord för tyg, tygframställning och klädesplagg. På vägen blev hon också varse att vi haft över hundra olika  ”överflödsförordningar” i Sverige. Från början var deras syfte att bromsa adelns slöseri med importerade fina och dyra tyger, men sedan handlade de allt mer om att förbjuda allmogen att klä sig i annat än grå vadmal – det var ju viktigt att bönder skulle se ut som bönder och inte kunna förväxlas med ”finare” folk. Men överflödsförordningarna gjorde inte stor nytta – folk struntade mest i dem; om inte annat är det ju tydligt för att man gav ut nya hela tiden.

Till sist kunde vi genrepa föredraget och fick tid med 35 PowerPointbilder på våra 45 minuter – inte illa, vårt första föredrag drog vi över med 75 %! Så den 15 september åkte vi bort till S:t Olofsgården där Kicki Lindholm möblerat, kokat kaffe och brett smörgåsar en timme redan. Björn kopplade upp dator och projektor, vilket gick hyggligt ett tag, tills vår sprillans nya bärbara dator fick hicka och inte kunde fås att snacka med projektorn. Stig Jandrén hämtade sin egen, och en minut i sju fungerade alltihop.

Kaffe och smörgås

Vid det laget hade närmare sextio intresserade bänkat sig och vi kunde dra igång. Björn berättade varför vi ville starta en hembygdsförening och lade ut texten litet när några frågade varför vi inte gick med i Rimbo Hembygdsförening i stället. Det viktigaste skälet är förstås att den nya föreningen kan fokusera helt på Rö socken och göra sina egna prioriteringar. Som en av många aktiviteter i en stor förening går det ju inte att undvika prioriteringskonflikter och det finns alltid en risk att Röhemsidan och de lokala aktiviteterna anses mindre viktiga än annat som ligger Rimboföreningens styrelse varmt om hjärtat; och då är vi ju tillbaka på ruta noll: att ”privatisera” Röhemsidan igen och fortsätta att betala alla aktiviteter med privata pengar.

Så var det dags för det konstituerande mötet, som gick snabbt och smidigt; efter tjugo minuters formaliteter var Rö Hembygdsförening bildad och fick bums 16 medlemmar som hade kontanter på sig.

Vi höll vårt föredrag, fick värmande applåder och skickade hem åhörarna med nya kunskaper om 1600-talet och framför allt klädskicket på den tiden. Den nyvalda styrelsen höll ett konstituerande styrelsemöte, diskade och städade och kunde åka hem vid 22-tiden. Och nu är det bara resten kvar för att få föreningen att fungera.

Tags: ,

Comments are closed.