I lördags satte vi ut stolpar till tre av torpskyltarna och i dag blev det tre till. Om vädret håller sig sätter vi ut de sista tre i den här omgången i morgon och sedan är det officiell uppsättningspromenad på lördag klockan 10 – vi har annonserat på Rösajten att intresserade kan hänga med, det skall bli spännande att se om någon kommer!
Det var en del strapatser att sätta ut skylten vid Näs kvarnruin – vi blev insläppta med bilen på Näs skogsväg så vi kunde köra ända bort till vändplatsen vid Lilldammen, men sedan släpade vi med Ninas hjälp slägga, spett, trappstege (för att kunna bulta ned en 2 m lång stolpe), skylt, stolpe, skruvdragare och diverse annan rekvisita genom skogen ned till banvallen och bort till kvarnen. Puh!
På vägen tillbaka följde vi Kvarnbäcken och hittade i förbifarten lämningarna av Näs såg, 50 m uppströms från kvarnen. Flax! Hela skogen är full av stenmurar, så vi måste verkligen finkamma området efter Dammtorp/Riksgäldsfors – det mystiska torpet som vi inte hittat än. Men det får bli i höst eller i vår, när det inte är så djungelaktigt mycket växtlighet.
Här är litet bilder från skyltuppsättningen:
Björn och Urban sätter upp skylten vid Lilla Vreta.
Skyltuppsättning vid Stordammen – Ann Britt korrekturläser för sista gången. Nina fotograferade.
Nästa skylt står vid Lilldammen – vi börjar få litet snits på det här.
På väg tillbaka från skyltuppsättning vid Näs kvarn – se hur röd Kvarnbäcken är! Nina fotograferade.
Cirka 50 m uppströms från kvarnen rinner bäcken genom den här gedigna stensatta rännan. Vi tror att det är Näs såg vi hittat. Där finns också en nu torr bäckfåra runt platsen som antagligen användes för att släppa förbi vattnet om strömmen blev för stark (eller om man behövde stoppa kvarnhjulet). I 1746 års karta är kvarnen markerad bara ca 15 m från sjön och sågen 20 m längre upp – om de är korrekt utsatta skulle det vara ruinerna efter sågen man kan se från banvallen, medan kvarnen i så fall är försvunnen under banvallen. I så fall skulle det här vara en av de två regleringsdammar som också är markerade i kartan 50 respektive 60 m från sjön. Men då undrar man varför man hade en förbipassage på den här platsen – en sådan behövs väl inte om man inte behöver skydda ett kvarnhjul från överbelastning? Vi får forska vidare i snårskogen runt kvarnen när löven fallit, för så här års ser man inte mycket förrän man snubblar över det.
Här hemma går målningen vidare; i går skulle det ha spöregnat hela dagen, men när vi kom hem från morgonpromenaden var det fortfarande uppehåll, så vi började måla. Och måla litet till och sätta upp byggnadsställningen framför resten av fasaden. Att baxa upp fem meter långa åttatumsplank på ställningen tre meter över altandäcket var rätt slitsamt, måste vi erkänna!
Men nu är de på plats och det är klart för första lagret täckfärg på undervåningen.