Mellan den 14 och 19 augusti regnade det 71 mm över Lövsta; och i dag regnar det igen. Marken kunde väl inte ta emot mer vatten, för i måndags lade sig vårt bästa äppelträd, Transparent Blanche, ned. Utan brak eller annan dramatik, det bara välte helt stilla, tyngt av otaliga äpplen. Vår optimistiske svärson Urban föreslog att vi skulle resa upp det igen och stötta det med brädor; men Björn gjorde ett överslag i huvudet vad 5000 äpplen plus ett fullvuxet äppelträd kan väga och avrådde från försöket. Nu gäller det att plocka så många äpplen Ann Britt orkar göra mos av; sedan får vi såga upp det och kanske plantera ett nytt.
Här ligger vårt bästa äppelträd.
Rädda vad som räddas kan – men det är ju bekvämt att plocka äpplen så här i stället för att vingla på en stege!
Som om det inte räckte med denna botaniska olycka smög sig ett ilsket åskmoln på oss i tisdags och gav sig till känna med en jätteknall. Det slog blixtar ur kontakter och kopplingsdosor, hundarna kröp in under våra skrivbord, men datorerna verkade klara sig. Trodde vi.
I själva verket blev vårt bredbandsmodem, ADSL-utrustningen i telefonstationen, nätverksporten i Ann Britts dator och som det verkar själva kabeln från routern till Ann Britts dator stekta.
Vi ringde förstås Etanet och frågade om de märkt något, men som vanligt svarade de att allt såg normalt och bra ut. ”Kom in med modemet så kan vi testa det åt Dig” sade de tjänstvilligt. Så vi åkte dit, men väl där fick vi veta att åskan förstört deras testutrustning också. Vi fick emellertid låna ett nytt modem medan de reparerade sin utrustning och testade vårt modem.
Hem igen, kopplade in det nya modemet – men icke! Modemet sade att det hade kontakt med telestationen, men inget internet. Ringde igen och antydde försiktigt att allt kanske inte var så normalt och bra med deras utrustning.
Ett dygn senare ringde de upp och meddelade att telefonstationen också tagit stryk, men nu var det fixat. Kom ut på internet igen, men Ann Britts dator fick inte kontakt med vårt interna nätverk. Björn kröp runt under skrivborden i timmar, skiftade sladdar, startade om datorer, testade och trasslade, men inget nätverk till Ann Britt. Slut på ideer!
Rådfrågade Datacenter i Rimbo, som föreslog ett nytt nätverkskort. Köpte ett (ingen jätteinvestering, tack och lov), satte in det i Ann Britts dator och testade – still no go! Till sist bytte vi nätverkssladd också, fast man trodde att en sådan knappast skulle vara särskilt känslig för överspänningar. Men så var det tydligen, för nu började nätverket att fungera!
Sedan var det bara några timmars jobb med att få routern att acceptera det nya nätverkskortet innan Ann Britt blev utsläppt på Internet och kunde ta emot mail. Puh! I fortsättningen drar vi nog ur modemet vid minsta mörka moln på himlen!
Varsågod, det där var ett litet vardagsreportage från Ann Britt och Björn. Ha det bra så länge!