Nu är det inget snack om saken …

Våren är här, det vet vi bestämt, för i dag såg vi de första blåsipporna! Att det dessutom är 15 grader varmt eller mer gör ju inte saken sämre.

Vi tog en promenad till Nora i dag. Lagom långt och mest isfri väg – ja litet is skadade inte, för man har tydligen kört stora tunga maskiner på vägen i vinter, så bitvis är det ganska geggigt.

Nora, eller Noratorpet under Näs som det en gång kallades, är ett av Rös äldsta torp, nämnt första gången i Mantalslängden 1653. Och när man ser det gamla torpet på Nora (där finns ett prydligt modernt hus också) verkar det inte orimligt att det är samma hus!

Det gamla torpet är så väl underhållet att man blir glad – vi var ju nyss vid Kråkhättan, som visserligen inte är lika gammalt, men ack så nedgånget!

Man kan undra varför somliga torp farit så väl, medan andra förfallit och glömts bort. Emigrationen till Amerika tömde förstås mängder av torpställen runt om i landet och även industrialiseringen och ”folkvandringen” till städerna och fabrikerna under 1800-talet.

En av de första torparna i Nora var förresten Näs’ egen skräddare Sven Persson Tätting, som bodde där på 1660-talet. Det byggdes kanske som tjänstebostad åt gårdens skräddare?

I den varma sydsluttningen nedanför Nora hittade vi massor av blåsippor och konstaterade att här i trakten kommer de före tussilagon.

Vi tog också en avstickare längs bäcken ned till sjön, för att se om vi kunde hitta några spår av den ”skvaltkvarn” som enligt RAÄ:s fornminneslista har funnits vid Nora. RAÄ:s lista säger att kvarnen är medeltida, men det vill man nog se hur de avgjort det. Ganska precis på den plats RAÄ:s koordinater anger rinner dock bäcken genom ett rör under marken och man kan utan besvär föreställa sig att det är resterna av en damm man ser. Skvaltkvarnar är mycket ålderdomliga; med horisontellt vattenhjul – man hade ännu inte kommit på att om man sätter vattenhjulet vertikalt så hjälper även vattnets tyngd till att vrida hjulet, inte bara strömmen som sådan. Överheten tyckte inte om skvaltkvarnar, där kunde ju vem som helst mala sitt mjöl hemma i stället för att köra det till en större kvarn där kronan kunde ta ut kvarntull. Det kan vara därför det byggdes en kvarn vid Nora – för att ”skatteplanera”!

Sedan fanns ju Näs’ stora kvarn och såg, på södra sidan av Sparren, och den är nämnd i Sjuhundra härads dombok redan 1646. Om man vill vara konspiratorisk kan man ju tro att man malde skattefritt i Nora, medan man samtidigt malde ”vitt” i den stora kvarnen.

Nå, det finns så mycket att undra över här i Rö, hoppas ni har nöje av våra spekulationer. Dagens bilder finner ni här:

Noratorpet

Det gamla torpet på Nora med Sparren i bakgrunden.

Blåsippor!

Årets första blåsippor – åtminstone för oss!

Norabäckens mynning

Här rinner Norabäcken ut i Sparren.

Comments are closed.