Midsommaren blev ju inte alls så grinig som SMHI (och klart.se) hotade. Här på Lövsta var det duggregn fram till 2 på midsommarafton, ungefär, men sedan när gästerna började anlända kom också solen. Kallt förstås, men det är man ju van vid. Svärsöner hjälpte oss att fälla och resa flaggstången igen, så att vi kunde flagga för midsommaren.
Vi hade hängt upp en presenning i byggnadsställningen för att kunna grilla även om det regnade, men det visade sig obehövligt. Sedvanlig femkamp som pojklaget vann, mest för det goda resultatet i stövelkastning. På kvällen fick värdparet grymt med stryk i Pictionary, men var lika glada för det.
Nu har flickorna och deras respektive åkt hem igen och livet återgår till det mer normala. Promenad till Näs’ kvarn i morse. Viporna på Näs’ gärde snurrade runt oss, ängsligt pipande. I kärret söder om banvallen (innan man kommer fram till Träsket, som ligger norr om banvallen) hade en näktergal flyttat in. Kan de ha blivit försenade detta kalla år? Annars brukar näktergalen tystna vid midsommar. På Skarpnäsudden, bland de vackra ekarna, gol göken – första gången vi hört den i år. Även den litet sent ute tycker vi, men den första höskrindan kanske inte har rullat än?
Väl hemma drog vi igång målningsprojektet igen, knuffade ihop alla möbler i matsalen och fyllde den med färgburkar, penslar och verktyg. Björn började bygga en våning till på byggnadsställningen och Ann Britt skrapade färg. Vi blir nog tvungna att byta både vindskivor och vattbrädor och byta en bräda i taköverhänget som det ruttnat hål i. Inget jätteavancerat verkar det, men vindskivan har litet sågade krusiduller som kan bli en utmaning att återskapa.
Vid halvfyratiden hade molnen tornat upp sig, åskan börjat mullra och Björn fått slut på beslag till byggnadsställningen, så vi fick tid med denna lilla uppdatering. Ett par bilder får ni också:
Urbans pil på väg mot tian.
Ruinerna efter Näs’ kvarn skymtar som ett gammalt djungeltempel i en Indiana Jones-film. Kvarnbäcken porlar nästan lika glatt som i våras.
Kärleksört eller Fetblad (Sedum Telephium) växer på hällarna mot Sparren (och i vår trädgård, vilket vi är malliga över).