Nu är den glada julen slut, slut, slut…

Förunderligt väder i dag – och i går med, för den delen. Tät dimma över fälten vid Näs, fast det är 10 grader kallt. Alla träd och buskar är täckta av den vackraste kristyr. John Pohlman säger att fuktig luft kommit in från Atlanten och sedan sjunkit ned till den kalla markytan och fällts ut som frost. Vi kan ha missuppfattat något, för vi trodde att varm luft alltid lade sig ovanpå kall luft.

I dag promenerade vi med hundarna längs banvallen till Västanbro Kvarnvret – sedan var det inte plogat längre. Överallt dimma och vackra iskristaller. De har börjat anlägga en väg från Sturevägen ned till Sparrens hållplats för att kunna ta hand om all flisved som ligger längs banvallen. Det kommer att bli en förträfflig promenadrunda när det blir klart; fast gruset är av det grövsta och elakaste slaget. Det kan väl bli bättre när de hunnit köra där litet.

Vi kastade ut julen i dag. Först av allt granarna, som har barrat långt mindre än de brukar. För det mesta har vi kastat ut en helt bar gran, medan barren legat som en tät matta från vardagsrummet genom hallen och verandan. Men i år var det som sagt lättare. Granen på balkongen var förstås litet bökig att ta ned, en halv meter snö över alltihop och repen som höll fast granen var djupfrysta och fick tinas med hett vatten ur vattenkokaren innan knutarna (knoparna, förresten) gick att få upp. Den hade förstås frusit fast i julgransfoten, men det får våren ta hand om. Femtioelva adventsljusstakar och tio kilo blandade tomtar, julkrubban och alla julgransprydnader sorterades i påsar och lades ned i kartongerna. Men nu börjar hemmet att se normalt ut igen.

Just nu har Björn verkligen flyt i släktforskningen. Bara ett par dagar efter att han hittat den okända släktingen i USA hittade hans syssling och hennes dotter ytterligare en dittills okänd Amerikasläkting. Efter ett par dagar levererade den nya släktingen dessutom elva megabyte data om sin gren av släkten, så nu är det mycket att göra!

Dagens bilder:

Ekarna vid gamla Näsvägen

 De ståtliga ekarna vid gamla Näsvägen – de torpet Ekelund kanske fick sitt namn av – är täckta av frost.

Åkerholmen anas

På hemväg tätnade dimman; från Träsket till 49-kilometersskylten såg man inte ett skvatt. Sedan började man ana skogsbrynet.

Viadukten anas

I höjd med ekarna syntes viadukten över banvallen, men dimman verkade inte vara lika tät här hemikring.

Julgranen åker ut

Här åker 2009 års julgran ut.