Litet stök i natt också – Morfar vaknade till vid okänd tidpunkt och konstaterade att Mormorn försvunnit igen. 0515 gav Morfar upp försöken att somna om och gick upp – uppiggande budskap på max-min-termometern: dygnsmedeltemperaturen senaste dygnet är över 0!
Vid sjutiden kom Ville tassande och sade helt artigt ”God morgon, Morfar!” – var tvungen att titta igen för att kontrollera att det är en 4 1/2-åring som talar till mig. ”God morgon, Ville, har Du sovit gott?” Han sade ”Ja”, hade han sagt ”tack” också hade han passerat gränsen till lillgammal! Parkerade honom vid TV:n i köket med en urtidsmonsterfilm – jag ville ju att Gustav (och framför allt Mormorn) skulle få sova alla extra minuter de kunde få. Halv åtta hördes belåtet småprat från gästrummet, smög dit och kikade in genom dörren – där låg Gustav och småpratade med sig själv medan han lekte med fingrarna. Vid sidan låg en av allt att döma medvetslös Mormor, men när jag frågade om hon var vaken så hävdade hon bestämt att hon inte sovit sedan klockan tre (eller så). Hon hade ett vagt minne av att Gustav krävt att få stanna hos Mimmi och att hon själv svarat att då skulle Farmor bli SÅ ledsen.
Så steg eftersläntrarna upp och pojkarna blev uppsnyggade och påklädda medan Morfarn brassade frukost. Danska frukostbröd från ugnen, ost, skinka, sallad, paprika (plus Kalles kaviar för Gustav) – och Setons the förstås: Kirkoswald BOP Fannings (med honung och mjölk för pojkarna). Mormorn och Morfarn har slängt GI i väggen tills vidare. Splatt! sade det.
Den svåraste övningen denna förmiddag var att städa matsalen/lekrummet. Gustav plockade villigt undan cirka 50 % av bråten, men Ville fick coachas intensivt för att delta – varje gång han plockat upp en legobit för att lägga den i leksakskistan började han i stället leka med den, och fick påminnas tusen gånger om vad han egentligen höll på med. I lagom tid blev det emellertid klart, och packning vidtog. Den stora bagen med kläder hade pojkarna vispat runt i rätt mycket, så egentligen hade vi ingen koll på om allt kom med. Utekläderna packades ned efter en session i tvättmaskinen och torktumlaren, barnstolarna sattes in i bilen, pulkor och väskor lastades, pojkarna spändes fast, och högst 15 minuter försenade rullade vi mot Täbyhuset.
Dagen var grå men ljummen, och från lunch började det regna litet försiktigt. För att hindra Gustav från att somna räknade vi traktorer hela vägen, och delade ut poäng för alla pojkarna såg. Kvart i tolv kunde vi lämna av pojkarna och deras (rätt ansenliga) bagage till farmor Bibbi i Täbyhuset, men upptäckte då att vi glömt den viktigaste delen av pojkarnas bagage: Villes astmamedicin! Ok, tillbaka till Lövsta, hämta medicinväskan och åter till Täby. Vid åsynen av Mormor krävde Gustav att få följa med tillbaka – högst oartigt mot Farmor tycker jag – hon hade knappast hunnit göra något impopulärt på den timmen vi var borta. Efter en stund kom vi fram till en kompromiss – Gustav skulle vinka genom köksfönstret när vi åkte; och så blev det. Efter helghandel i Arninge kom vi hem vid halv tretiden, slog upp varsitt glas vin och en skål snacks (pistagenötter för Ann Britt, salamiskivor för mig) – och nu får vi tid att blogga litet.
Det är ju så märkvärdigt att ha pojkarna här – varje dag upptäcker man något nytt de lärt sig; men också (gudskelov) att man själv lärt sig en del om deras personligheter. Men litet sliten är man ju efter tre dagar i en roll man egentligen lämnade för trettio år sedan.
Nu skall det bli lazy living över helgen, sedan skall vi skrapa ned GI från väggen och bli bättre människor igen!
Och på måndag är det ju en stor dag för oss – vi skall till Roslagsbanken i Norrtälje och ta emot ett nytt stipendium för Röprojektet – sen måste vi verkligen börja göra skäl för det. Men vi har en del på lut; Ann Britt har redan satt ihop underlaget för ett par av årets nya torpskyltar. Björn har mest dåliga samveten, han har en hög nytt material om Husby-Sjuhundra socken som måste göras websidor av; men det skall nog lösa sig så småningom.
Tack för att allt världens bästa mormor åmorfar! Jag har försolat mig och har lite frossa. Ska försöka komma i form för avskedsmiddagen ikväll. Vi har varit i en av de enorma shoppingcentren idag. Där fanns den berömda (urknasiga) skidbacken. Vi nöjde oss med att kolla utifrån och dessutom åker vi ju t Vemdalen nästa vecka ;-). Känns lagom att åka hem imorgon, längtar efter pojkarna jättemycket! Vi ses på fredag då jag å killarna tittar över med lite arabgejsemojsor t er! Kramar från oss. PS Björn du skriver så roligt å gulligt att vi ömsom gapskrattar ömsom får tår i ögat!