Vinter rasar

Nu börjar till och med SMHI erkänna att det varit litet kallt på sistone. I Stockholmstrakten har snön inte varit så djup sedan 1987 och på Lövsta har vi haft i medeltal 7 minusgrader sedan Lucia. Snön och blåsten i går har svept in Lövsta i vackra drivor och solen tittar till och med fram litet.  Så vackert är det!

 Vi pulsade bort till Järnvägsstationen med hundarna på förmiddagen; att gå åt andra hållet på banvallen såg inte lockande ut och bortanför järnvägsstationen är det lika djup snö. Det där har varit ett besvär i vinter, det finns liksom ingenstans att promenera sedan de blev klara med flisningen på Näs och slutade ploga banvallen. Vi tog en sväng genom skogen söder om Träsket häromdagen, men det var riktigt jobbigt! Hästarna har i och för sig trampat upp ett spår genom snön, men det är ungefär som att gå på lina – ett felsteg och man ligger raklång i snön bredvid spåret. Så kul är det inte att göra änglar i snön!

Ann Britts stick-kampanj fortsätter med oförminskad intensitet. Här produceras tofflor i storlek  50 som tovas ned till 43, men också pyttesmå babytossor i storlek 1 ungefär. Hon hinner också med en intensiv brevväxling med de nyupptäckta släktingarna i Michigan och en hel del släktforskning. Farbror Irving, 82 år,  i Michigan verkar vara en riktigt humoristisk äldre man, vi skrattar hejdlöst åt hans frustrerade mail om sina vedermödor med bland annat Facebook.

Björn har ju också hittat släktingar i USA att hålla kontakt med och blev nyligen klar med en 15-sidig släkthistoria över de senaste sju generationerna i Bergström-släkten (där de flesta inte alls heter Bergström). Det fortsätter att komma nytt material från släkten i USA, så snart blir det dags för en ny uppdatering av släkthistorian. Egentligen är det förunderligt att få kontakt med släktingar på andra sidan jordklotet efter hundratio år – och utan att resa sig från stolen!

När Björn efter mycken möda fick den här bloggen att fungera kastade han sig över ett nytt delprojekt i Röforskningen. Förra vintern skrev han in drygt 6000 personnotiser om Röbor ur de allra äldsta kyrkböckerna, mantalslängderna och domböckerna i en databas (som förstås finns på Rösajten).  Många av notiserna handlar förstås om samma människor – en viss person kan ju sätta spår i källorna massor av gånger under sin livstid – och det har alltid varit tanken med databasen att så småningom knyta ihop notiserna med faktiska personer.

Nu har det blivit dags för litet metodutveckling: hur skall man bära sig åt för att identifiera människor och koppla samman alla notiser som handlar om samma person?  Man får titta på datum, ortsangivelser,  släktskapsförhållanden och andra ledtrådar för att resonera sig fram till om en notis handlar om Erik Eriksson nr 1 eller om Erik Eriksson nummer 17. Ofta går det förstås inte att bli helt säker, men i bland kan man få till riktigt prydliga släktträd.

Pilotprojektet kommer att handla om Gullbergby, en lagom stor gård som vi dessutom fått frågor om från andra forskare. Först började Björn att rita släktträden direkt i PowerPoint, men det blev hastigt svåröverskådligt och tungjobbat. Nu använder han i stället i släktforskningsprogrammet MinSläkt och har hunnit identifiera drygt trettio personer från sju generationer som levde under 15-, 16- och 1700-talen. Men det återstår en hel del. Hur resultatet skall presenteras – på Rösajten, givetvis – är en senare fråga; som sagt i andra sammanhang är MinSläkt inget vidare för webpublicering.

Nu längtar vi båda till våren – och det gör nog rådjuren med. Vi hade påhälsning av en orädd bock häromdagen, men så här års ligger våra tulpanlökar säkra under en meter snö, så vi kan beundra det vackra djuret utan grymma tankar.