![\"Bron](\"http:\/\/media.blogg.kamphavet.se\/IMG_0114Y1.jpg\")
<\/a><\/p>\n
Den h\u00e4r delen av Island h\u00f6r till de mest vulkaniska – naturen bestod av o\u00e4ndliga sl\u00e4tter av mossbekl\u00e4dd\u00a0lava, h\u00e4r och d\u00e4r fanns illaluktande heta k\u00e4llor, t ex vid Seltun, och m\u00e4rkliga sj\u00f6ar som emellan\u00e5t rinner ned i berggrunden och f\u00f6rsvinner. (Arnaldur Indridasson har skrivit en deckare d\u00e4r den f\u00f6rsvinnande sj\u00f6n \u00e4r inblandad).<\/p>\n <\/p>\n Vid 4-tiden hade vi sett nog av lava och sterila landskap och \u00e5kte in till Reykjavik d\u00e4r vi utan st\u00f6rre problem hittade hotellet. V\u00e4gf\u00f6rvaltningen i Reykjavik verkar vara ett kompetent g\u00e4ng, det fanns en bred infartsv\u00e4g l\u00e4ngs hela norra stranden d\u00e4r man valde vilken avfart in i sta’n man ville v\u00e4lja – efter en liten miss i b\u00f6rjan kom vi in p\u00e5 Lagavegur och kom fram till hotellet. D\u00e4r togs vi emot av en lagom charmig dam som talade om att\u00a0de utlovade\u00a0parkeringsplatserna inte fanns, utan vi fick leta upp en ute p\u00e5 stan b\u00e4st vi kunde. Vi hittade en 5 kvarter bort, och\u00a0betalade (i och f\u00f6r sig rimliga) 400 isl\u00e4ndska kronor f\u00f6r att st\u00e5 kvar till 10 dagen d\u00e4rp\u00e5.<\/p>\n Vi var tvungna att k\u00f6ra fram till hotellet en s\u00e4rskild v\u00e4nda f\u00f6r att lasta av v\u00e5r 22-kgs v\u00e4ska (att sl\u00e4pa den 5 kvarter\u00a0 var aldrig aktuellt) – parkerade dunderolagligt utanf\u00f6r hotellet och hann f\u00e5 in bagaget innan n\u00e5gon s\u00e5g oss.\u00a0 Vi fick ett dubbelrum, som nog var det minsta dubbelrum n\u00e5gon av oss sett, men fann oss i det, kopplade upp oss mot hotellets WiFi och var back on line.<\/p>\n Hotellet ”Fron” lever i n\u00e5’n sorts symbios med en restaurang som kallar sig ”Scandinavian”. Inte direkt vita dukar och kristallglas, men maten var mycket god.<\/p>\n N\u00e4sta dag var det mulet fast uppeh\u00e5ll – klart b\u00e4ttre \u00e4n i g\u00e5r. Vi \u00e5kte mot Thingvellir genom ett sl\u00e4ttlandskap som var litet mer uppmuntrande \u00e4n g\u00e5rdagens tr\u00f6stl\u00f6sa lavaf\u00e4lt. Den s\u00e4genomspunna tingsplatsen hade turistifierats rej\u00e4lt sedan Ann Britt var h\u00e4r f\u00f6rra g\u00e5ngen f\u00f6r\u00a0tjugofem \u00e5r sedan: prydliga g\u00e5ngbroar, trappor och informationsskyltar \u00f6verallt, f\u00f6r att inte tala om just turister, som vimlade d\u00e4r.<\/p>\n Det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig platsen p\u00e5 den tiden det begav sig – tinget p\u00e5gick i tv\u00e5 veckor varje sommar fr\u00e5n 930 till 1798 och d\u00e5 bodde man i hyddor av sten och torv med ett tygtak \u00f6ver. Det finns sp\u00e5r kvar av ett femtiotal hyddor, s\u00e5 det b\u00f6r ha varit hundratals m\u00e4nniskor som bevistade tinget.<\/p>\n I de isl\u00e4ndska sagorna kan man l\u00e4sa att det ofta gick hett till p\u00e5 tingen under de tidiga \u00e5ren. Det besynnerliga med det isl\u00e4ndska samh\u00e4llet p\u00e5 den tiden var ju att det inte fanns n\u00e5gon verkst\u00e4llande makt – den som vann i ett m\u00e5l m\u00e5ste sj\u00e4lv se till att domen verkst\u00e4lldes – ville motparten inte f\u00f6rlikas och betala de utd\u00f6mda b\u00f6terna s\u00e5 blev det oundvikligen slagsm\u00e5l, som kunde bli b\u00e5de omfattande och l\u00e5ngvariga.<\/p>\n Fr\u00e5n Thingvellir \u00e5kte vi till Geysir, som \u00e4r namnet b\u00e5de p\u00e5 den en g\u00e5ng st\u00f6rsta gejsern och hela omr\u00e5det. Sj\u00e4lva Geysir har inte haft n\u00e5gra utbrott sedan 1930-talet (med undantag f\u00f6r ett par halvhj\u00e4rtade utbrott \u00e5r 2000), men strax intill ligger Strokkur, som hade flera utbrott medan vi var d\u00e4r. Annars finns det en m\u00e4ngd heta k\u00e4llor i omr\u00e5det, en del s\u00e5 varma att vattnet kokar. Den obehagliga lukten vi stiftade bekantskap med i g\u00e5r vid Seltun finns h\u00e4r ocks\u00e5 (det \u00e4r inte svaveldioxid, som ju sticker i n\u00e4san, utan kanske en mix av svavelv\u00e4te och andra mindre h\u00e4lsosamma gaser). Det luktar prutt helt enkelt och det g\u00f6r \u00e4ven dricksvattnet i kranarna!<\/p>\n F\u00e4rden gick vidare till Gullfoss, d\u00e4r floden Hvit\u00e1 kastar sig i avsatser 32 meter ned i en klyfta. Imponerande \u00e4r f\u00f6rnamnet. En skylt p\u00e5stod att Gullfoss till och med \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n Niagarafallen, men det \u00e4r nog ett utslag av lokalpatriotism – Niagaras tre fall har en sammanlagd bredd av \u00f6ver 1200 meter och en fallh\u00f6jd p\u00e5 54 meter –\u00a0b\u00e5de bredare och h\u00f6gre \u00e4n\u00a0Gullfoss, allts\u00e5. \u00c4ven vid Gullfoss har man byggt f\u00f6r turisterna; ett hotell en bit fr\u00e5n fallen och en turistf\u00e4lla med stor parkering p\u00e5 plat\u00e5n ovanf\u00f6r klyftan. Vi hamnade f\u00f6rst d\u00e4r, men fick se att den gamla parkeringen Ann Britt mindes l\u00e5g kvar nedanf\u00f6r branten och hittade den oskyltade v\u00e4gen dit. F\u00f6rra g\u00e5ngen hon var h\u00e4r var fallen frusna och stigen fram dit t\u00e4ckt av isbark, men den h\u00e4r g\u00e5ngen gick det bra att promenera \u00e4nda fram till fallen i vattendimman. Kameran gillar inte vattendroppar p\u00e5 linsen, s\u00e5 vi fick torka den g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng f\u00f6r att fokuseringen inte skulle strejka – m\u00e5nga bilder blev det \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n Vi \u00e5kte tillbaka till Reykjavik en annan v\u00e4g \u00e4n vi \u00e5kte ut, och h\u00e4r minsann hittade vi gr\u00f6na f\u00e4lt, boskap, f\u00e5r och h\u00e4star och v\u00e4lm\u00e5ende jordbruksg\u00e5rdar – vilken kontrast mot Reykjanes! Vi \u00e5t middag p\u00e5 en libanesisk restaurang (f\u00f6rl\u00e5t!) och avrundade dagen med att ladda upp bilder till Facebook. P\u00e5 kv\u00e4llen och natten gjorde\u00a0Swinging Reykjavik sig p\u00e5mint, br\u00f6lande ynglingar och skrikande flickor ackompanjerade v\u00e5ra f\u00f6rs\u00f6k att somna.<\/p>\n P\u00e5 l\u00f6rdagen fick vi vackert v\u00e4der och en hel del solsken. Vi \u00e5kte sydv\u00e4stvart p\u00e5 v\u00e4g 1, som \u00e4r den ringv\u00e4g som g\u00e5r runt hela Island. Vi stannade i Hverager\u00f0i, det f\u00f6rsta lilla samh\u00e4llet utanf\u00f6r Reykjavik. H\u00e4r ryker det ur marken \u00f6verallt och\u00a0en \u00e5 rinner ned fr\u00e5n bergen ovanf\u00f6r sta’n – en m\u00e4rklig sorts \u00e5, f\u00f6r den \u00e4r s\u00e5 varm att man kan bada i den \u00e5ret om. Allt eftersom den rinner vidare blir den svalare och svalare. Den som vill bada f\u00f6ljer allts\u00e5 \u00e5n upp\u00e5t tills man hittat en lagom temperatur och hoppar i.<\/p>\n Det gjorde nu inte vi, utan bes\u00f6kte den ”Geothermal park” som ligger mitt i Hverager\u00f0i. H\u00e4r kokar det litet h\u00e4r och var, en \u00e5ngande b\u00e4ck rinner genom parken och rostiga j\u00e4rnr\u00f6r med ventiler sticker upp ur marken, kvarlevor fr\u00e5n den tid d\u00e5 man sl\u00e4ppte ut \u00e5nga f\u00f6r att f\u00f6rn\u00f6ja turisterna. Innev\u00e5narna i sta’n klagade dock p\u00e5 att \u00e5ngutsl\u00e4ppen smutsade ned deras f\u00f6nster, s\u00e5 man slutade med det. En annan sak man fick sluta med redan 1947 var att kasta sina sopor i en av de uttorkade k\u00e4llorna: efter en jordb\u00e4vning n\u00e5gon helt annan stans p\u00e5 Island exploderade soptippen och spred m\u00e5nga \u00e5rs ackumulerade sopor \u00f6ver Hverager\u00f0i med omnejd! Fragment fr\u00e5n soptippen finns kvar i det kombinerade museum och v\u00e4xthus man byggt vid ing\u00e5ngen till parken.<\/p>\n Vi rullade vidare \u00f6sterut, och efter samh\u00e4llet Selfoss tog vi av norrut p\u00e5 en v\u00e4g som ledde upp mot Hekla. Vi fick senare veta att man varnade turister f\u00f6r den v\u00e4gen, men den var av bra kvalitet, problemfri att k\u00f6ra och tom p\u00e5 andra bilar (!). Hekla var inte sv\u00e5rt att identifiera, det \u00e4r ett rej\u00e4lt berg som pyser ut vit r\u00f6k p\u00e5 bortsidan av toppen. Hekla har haft arton utbrott sedan 1104, det senaste \u00e5r 2000. Man har bra kontroll p\u00e5 utbrotten, f\u00f6r man kan tydligen analysera det material vulkanen spyr ut och datera det. Annars \u00e4r det en m\u00e4rkv\u00e4rdighet att de isl\u00e4ndska sagorna aldrig n\u00e4mner vulkanutbrott – var det s\u00e5 alldagligt att man inte tyckte det var v\u00e4rt att n\u00e4mna, trots att m\u00e5nga stora utbrott genom tiderna har orsakat b\u00e5de d\u00f6dsoffer och f\u00f6rst\u00f6rt odlingsmark, v\u00e4gar och bebyggelse?<\/p>\n Fr\u00e5n Hekla fick vi \u00e5ka samma v\u00e4g tillbaka tills vi kom till v\u00e4g 1 igen och kunde forts\u00e4tta \u00f6sterut via Hella och Hvolsv\u00f6llur. P\u00e5 v\u00e4gen passerade vi \u00e5arna \u00dejors\u00e1 och H\u00f3ls\u00e1 – ja, \u00e5ar l\u00e5ter sm\u00e5tt, kanske borde de kallas floder. Strax efter Hvolsv\u00f6llur sv\u00e4ngde vi av p\u00e5 en liten v\u00e4g ned mot kusten, f\u00f6r nu ville vi se platsen d\u00e4r mordbranden p\u00e5 Berg\u00feorshvoll intr\u00e4ffade den 3 september 1011. V\u00e4gen var inget vidare, och skyltningen, som annars \u00e4r bra p\u00e5 Island, gjorde oss tidvis r\u00e4tt desorienterade. Pl\u00f6tsligt ”snubblade” vi \u00f6ver en skylt som visade p\u00e5 uppfarten till Berg\u00feorshvoll. I dag finns det tv\u00e5 g\u00e5rdar p\u00e5 platsen, fantasifullt nog kallas de Berg\u00feorshvoll\u00a0I och II.<\/p>\n Av Njals g\u00e5rd finns inget kvar, fast d\u00e4r st\u00e5r en v\u00e4derbiten skylt som ber\u00e4ttar historien om hur Njals fiender br\u00e4nde honom och hans familj inne den d\u00e4r \u00f6desdigra dagen. F\u00f6r den som inte l\u00e4st Brennu-Njals saga kan man s\u00e4ga att det hela har alla ingredienser fr\u00e5n de antika\u00a0grekiska tragedierna – en klok, v\u00e4nfast och fridsam man som g\u00e5r under p\u00e5 grund av andras sm\u00e5sinthet och h\u00e4mndlust. L\u00e4s sagan! Det har f\u00f6retagits ett antal utgr\u00e4vningar p\u00e5 platsen, en av dem av Islands sedermera president Kristj\u00e1n Eldj\u00e1rn, men de rapporterna har vi inte kommit \u00e5t.<\/p>\n Vi skumpade tillbaka mot v\u00e4g 1, och kunde forts\u00e4tta vidare \u00f6sterut. P\u00e5 v\u00e4gen fr\u00e5n Berg\u00feorshvoll\u00a0s\u00e5g vi ett fj\u00e4ll med is p\u00e5 toppen i fonden, och snart blev vi s\u00e4kra p\u00e5 att det var Eyjafjallaj\u00f6kul – som vi alla f\u00f6rs\u00f6kte uttala under v\u00e5ren 2010. Isl\u00e4nningarna smyger in ett ’t’ i dubbel-l, s\u00e5 det \u00e4r ju inte alldeles enkelt. P\u00e5 v\u00e4stsidan av berget faller en \u00e5 ned fr\u00e5n berget i det som kallas Seljalandsfoss – ett av dagens m\u00e5nga vattenfall. Men b\u00e4ttre skulle komma!<\/p>\n Eyjafjallaj\u00f6kul, eller r\u00e4ttare Eyjafjall, \u00e4r mycket st\u00f6rre \u00e4n man tror n\u00e4r man ser den lilla vita fl\u00e4cken p\u00e5 kartorna intill den betydligt st\u00f6rre Myrdalsj\u00f6kul och den gigantiska Vatnaj\u00f6kul.<\/p>\n Vi fick \u00e5ka omkring 4 mil innan vi fick syn p\u00e5 Myrdalsj\u00f6kul. \u00d6verallt rann sm\u00e5 och stora vattendrag utf\u00f6r bergssidorna, men n\u00e4r vi kom fram till Skogar fick vi se det praktfullaste. D\u00e4r bildar\u00a0 floden Sk\u00f3ga, som f\u00e5r sitt vatten b\u00e5de fr\u00e5n Eyjafjallaj\u00f6kul och Myrdalsj\u00f6kul, ett magnifikt, 65 m h\u00f6gt vattenfall. H\u00e4r hade vi solen i ryggen och fick se de dubbla regnb\u00e5gar som gjort fallet ber\u00f6mt.<\/p>\n Men nu k\u00e4ndes det som om vi kommit l\u00e5ngt nog f\u00f6r en dagsutflykt och v\u00e4nde \u00e5ter v\u00e4sterut. Men det fanns en plats till vi ville se: Njal Thorgeirssons v\u00e4n Gunnar Hamundsson bodde p\u00e5 Hlidarrende, en bit in\u00e5t landet n\u00e4ra floden \u00a0Markarfljot, som avvattnar Eyjafjallaj\u00f6kul, Tindfjallaj\u00f6kul och kanske p\u00e5 krokiga v\u00e4gar ocks\u00e5 Myrdalsj\u00f6kull. V\u00e4g 1 g\u00e5r h\u00e4r \u00f6ver en n\u00e4stan kilometerl\u00e5ng v\u00e4gbank med flera broar \u00f6ver deltat Markarfljot bildar n\u00e4r den n\u00e5r kusten, och strax efter att vi passerat den tog vi av p\u00e5 en riktigt usel v\u00e4g norrut. H\u00e4r var 30 km\/t h\u00f6gsta m\u00f6jliga fart (hastighetsbegr\u00e4nsningen var 80!), men gudskelov beh\u00f6vdes det bara en mil p\u00e5 den v\u00e4gen innan vi n\u00e5dde en betydligt b\u00e4ttre.<\/p>\n Men vid Hlidarrende hade de just b\u00f6rjat samla in sina f\u00e5r f\u00f6r h\u00f6stslakten – det verkade inte s\u00e4rskilt organiserat, ett tusental f\u00e5r vimlade runt i nejden utan kontroll, n\u00e5got hundratal av dem uppe p\u00e5 v\u00e4gen. Det blev krypk\u00f6rning en l\u00e5ng stund, vi fick fotografera kyrkan i Hlidarrende fr\u00e5n bilf\u00f6nstret, och n\u00e4r vi omsider kom fram till uppfartsv\u00e4gen avstod vi fr\u00e5n att \u00e5ka upp och titta n\u00e4rmare. Vi kunde \u00e4nd\u00e5 konstatera att Gunnar bodde mycket vackert p\u00e5 en bergssluttning med gr\u00f6na f\u00e4lt nedanf\u00f6r – betydligt vackrare \u00e4n hans v\u00e4n Njals Berg\u00feorshvoll, som ligger p\u00e5 en platt, sank\u00a0och tr\u00e5kig sl\u00e4tt vid kusten.<\/p>\n Gunnar, den \u00e4dle, kraftfulle, vackre \u00a0och v\u00e4ns\u00e4lle krigaren, blev efter m\u00e5nga fejder d\u00f6md fredl\u00f6s i tre \u00e5r, men kunde inte f\u00f6rm\u00e5 sig att l\u00e4mna det vackra Hlidarrende utan stannade kvar och blev till sist d\u00f6dad av sina fiender p\u00e5 grund av hans hustru Hallgerds\u00a0 l\u00e5ngsinthet – hon v\u00e4grade ge honom av sitt h\u00e5r till en ny b\u00e5gstr\u00e4ng n\u00e4r hans g\u00e5tt av. Gunnars slutreplik \u00e4r obetalbar: ”Alla har sitt s\u00e4tt att bli ber\u00f6mda”. Man fr\u00e5gar sig varf\u00f6r han gifte sig med Hallgerd, som var illa beryktad redan d\u00e5.<\/p>\n Till sist kom vi f\u00f6rbi f\u00e5ren och k\u00f6rde drygt tio tr\u00e5kiga mil tillbaka till Reykjavik och hotellet. De festande ungdomarna var fortfarande i farten, men vi lyckades somna \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n S\u00f6ndagen b\u00f6rjade med regn och bl\u00e5st, och v\u00e4rre skulle det bli. Vi \u00e5kte norrut p\u00e5 v\u00e4g 1 och s\u00e5g skyltar som varnade f\u00f6r 28 m\/s. Vi stannade till p\u00e5 en bensinmack f\u00f6r att k\u00f6pa lunchsm\u00f6rg\u00e5sar och mineralvatten; parkerade med motorhuven i lovart och lyckades \u00f6ppna d\u00f6rrarna och komma ut utan att de slets loss fr\u00e5n bilen – det bl\u00e5ste REJ\u00c4LT! En g\u00e5ng i tiden (f\u00f6re 1998) gick v\u00e4g 1 runt Hvalfjorden, nu f\u00f6r tiden finns en tunnel under fjordmynningen s\u00e5 man sparar 6 mil p\u00e5 v\u00e4gen norrut. Men vi valde att ta den gamla v\u00e4gen runt fjorden – kanske med n\u00e5gon f\u00f6rsiktig f\u00f6rhoppning att f\u00e5 se en val – men piskande regn och stormvindar gjorde att vi knappt s\u00e5g n\u00e5gonting alls. V\u00e4g 47, som den nu heter, skulle pryda sin plats i ett alplandskap och i dag var det ett extra sp\u00e4nningsmoment n\u00e4r vinden h\u00f6gg tag i bilen och f\u00f6rs\u00f6kte kasta den av v\u00e4gen. Det hade inte varit bra, p\u00e5 sina st\u00e4llen var det 50 meter ned till fjorden p\u00e5 andra sidan v\u00e4gen.<\/p>\n Vi m\u00f6tte kanske ett halvdussin bilar p\u00e5 alla de sex milen, men \u00e5kte ocks\u00e5 f\u00f6rbi ett g\u00e4ng med tiotalet cyklister som valt helt fel dag att cykla. De verkade inte komma ur fl\u00e4cken, men vi kunde ju inte erbjuda 10 personer och deras cyklar lift!<\/p>\n P\u00e5 nordsidan av fjorden kom vi litet i l\u00e4, och kunde ganska bekv\u00e4mt k\u00f6ra tillbaka till v\u00e4g 1 och ta v\u00e4gtunneln hem\u00e5t. Det kostar 1000 isl\u00e4ndska kronor att anv\u00e4nda tunneln, men efter erfarenheterna p\u00e5 v\u00e4g 47 kan man sluta sig till att folk g\u00e4rna betalar den avgiften. Snart var vi tillbaka i Reykjavik, k\u00f6rde litet fel, men hittade sedan v\u00e4gen mot Keflavik d\u00e4r vi skulle l\u00e4mna tillbaka bilen. Vi f\u00f6rv\u00e4ntades checka in p\u00e5 flyget hem klockan\u00a06 p\u00e5 m\u00e5ndagen, d\u00e5 Hertz inte hunnit \u00f6ppna, s\u00e5 vi l\u00e4mnade bilen redan p\u00e5 s\u00f6ndagseftermiddagen och tog en taxi tillbaka till hotellet. Vi hade turen att f\u00e5 en pratsam isl\u00e4nning som chauff\u00f6r, han ber\u00e4ttade hela resan om Island och Reykjavik och erbj\u00f6d sig till sist att h\u00e4mta upp oss\u00a0n\u00e4sta morgon klockan fem och k\u00f6ra oss till flygplatsen, som ligger 5 mil fr\u00e5n Reykjavik.<\/p>\n En m\u00e5ttlig middag och tidigt till s\u00e4ngs.<\/p>\n Halv fyra (ouch!) ringde v\u00e4ckarklockan, vi packade det sista och i receptionen stod v\u00e5r taxichauff\u00f6r Fri\u00f0rik J\u00f3nsson och v\u00e4ntade. Lika talf\u00f6r var han p\u00e5 resan till Keflavik, vi fick svar p\u00e5 alla v\u00e5ra fr\u00e5gor och fick lova att ringa honom n\u00e4sta g\u00e5ng vi kom till Island. S\u00e5 var det bara 3 timmars obekv\u00e4m flygning tillbaka till Arlanda, d\u00e4r molnbasen l\u00e5g p\u00e5 500 meter. Men isl\u00e4ndska piloter \u00e4r ju vana vid d\u00e5ligt v\u00e4der, s\u00e5 allt gick v\u00e4l, vi fick v\u00e5ra v\u00e4skor snabbt och i ankomsthallen stod dottern Nina och dotterdottern Elisa och v\u00e4ntade.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vi har gjort en fyra dagars resa till Island – fulla av intryck vi vill dela med oss av.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[6],"tags":[76,75,77,78,64],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.kamphavet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2432"}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.kamphavet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.kamphavet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.kamphavet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.kamphavet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2432"}],"version-history":[{"count":42,"href":"https:\/\/blogg.kamphavet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2432\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2498,"href":"https:\/\/blogg.kamphavet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2432\/revisions\/2498"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.kamphavet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2432"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.kamphavet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2432"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.kamphavet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2432"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}<\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a>