Vi hade sett på fornminneskartan att det skulle finnas en fångstgrop alldeles vid E18 mitt emot Agnmora, så vi gick iväg för att ta oss en titt på den. Fångstgropar användes ända från stenåldern till 1600-talet, i norra Sverige för att fånga älg, men här nere mest för andra villebråd. Älg var ju länge rätt sällsynt i södra Sverige; Frans G Bengtsson berättar någonstans att den första älgen kom till Skåne i slutet av 1800-talet.
Den ”nya” vägen i skogen (förbi mobilmasten) såg på kartan ut att gå ganska nära, men det var ändå rätt bökigt att ta sig dit. Från skogsvägen fick vi klättra över kullfallna träd och plaska genom kärr innan vi nådde fast mark vid E18-staketet. Man undrar om motorvägen dämt upp avrinningen, för så blött trivs väl inte granen?
Vi letade en bra stund, men till sist fann vi fångstgropen som har beteckningen Rö 121:1 i Fornsök. Gropen (2 x 1,5 m) såg i vårt tycke inte mycket ut för världen. Det står att den ska vara kantad med träribbor, men dem såg vi inget av. Man kan knappast ha fångat några större djur i gropen, antagligen mest rådjur och harar. Våra hundar gick ned i gropen för att dricka vattnet på bottnen, så nu för tiden är den inte särskilt djup heller.
På vägen tillbaka hittade vi en konstig blomma som vi var tvungna att slå upp; Pestskråp visade det sig att den heter.
Hemkomna såg vi också att Lungörten blommade, den ser ut som en röd och blå gullviva i våra obotaniska ögon. Dessutom hade björken slagit ut! Ganska tidigt, men inget rekord.
Ett tag framåt kommer det att bli mer sparsamt med blogginlägg, målningssäsongen har ju börjat. Som ni säkert vet så började vi förra året att måla om huset, vi hann en sida innan regnet kom i augusti. I år vill vi åtminstone hinna med altanräcket och ena gaveln.
När vi längre fram i sommar har fått upp några torpskyltar ska vi bjuda in till den första torppromenaden. En solig söndagsförmiddag med egna kaffekorgar – det låter väl trevligt! Så håll utkik efter nyheter på Rösajten!
Dagens bilder:
Den fina skogsvägen på Härsbyskogen.
Björn och hundarna trasslar sig fram genom den dränkta skogen vid motorvägen.
Fångstgropen duger numera inte ens att fånga en liten hund i!
Pestskråp. Petasites hybridus, är ganska vanlig på fuktig mark vid diken, vägkanter och herrgårdar. Örten är odlad eller förvildad och blommorna doftar svagt, enligt vår flora. Den här hittade vi nära Rösjön och trodde de var sällsynta – bara för att hitta en miljon vid Väsby. Pestskråp har använts som medicinalväxt sedan medeltiden, roten användes främst mot konvulsioner, men den ansågs till och med bota pest. På 1950-talet upptäcktes den aktiva substansen petasin, det är en alkaloid som är nästan 15 gånger så effektiv som papaverin, vilket används som kramplösande medicin enligt ”Den virtuella floran” på nätet.
Lungörten är en ganska sällsynt ört, men just i Roslagen verkar den vanlig. Den här blommar på vår tomt, men vi har även hittat den i skogen. På latin heter den Pulmonaria obscura som borde betyda mörk lungört, den ska ha rödaktiga blommor. Vår lungört verkar ha inblandning av den närliggande sorten P. augustifolia (vördnadsvärda blad?) som ska ha blå blommor. Namnet indikerar att örten förr ansågs verksam mot lungsjukdomar.