Vi har slarvat med promenerandet några dagar, så i dag ville vi ta en litet längre promenad. ”Hallbodarundan” blev det – dvs järnvägsbanken till Råbylund, sedan genom skogen till Hallboda och vägen tillbaka via Ticksta. Ovanligt dum dag för den rundan visade det sig, för just i dag var det biltävling på Ticksta motorbana; så vi fick kasta oss ut i terrängen tio gånger med våra panikslagna hundar när vi mötte bilar på väg till motorbanan. Men 1 liter kantareller och trattkantareller hittade vi som tröst!
Ni minns att de hotade oss med att lacknaftabaserade färger skulle bli förbjudna till nyår? För att göra ont värre har vi nu fått veta att vår fasadfärg ”Allmoge Ockra” (som är vattenbaserad) när som helst kan sluta tillverkas – det enda säkra är att köpa på sig färg så att det räcker till allt vi planerar att måla; och vi har sisådär 150 kvadratmeter vägg kvar att måla 2 – 3 lager på och helst skall de ju få samma kulör som det redan målade!
Sedan är det ju hur invecklat som helst med färger, vissa kan inte målas på vissa grundfärger och vissa träoljor måste torka flera dagar innan men kan måla över dem, medan andra måste målas över med grundfärg inom 30 minuter (knepigt).
Vi stod i alla fall inte ut med osäkerheten (hur hade det sett ut med ett hus som var gult på två sidor och blått på de andra?) utan beställde en enorm mängd färg i dag. Om vi inte behövde all färgen själva skulle vi kunna starta en egen färghandel här i Rö! Färghandeln försäkrar att färgen skall hålla sig i flera år om man inte öppnar burkarna och inte utsätter dem för frost – håll tummarna!
Vi satte tillbaka de bortskruvade, nyrenoverade fönstren också; med nya fina skruvar, för de gamla var ohjälpligt sönderrrostade.
Ann Britt stannade tappert kvar på byggnadsställningen 3 m över altanen (om höjder tycker hon INTE) och målade sista lagret rött på fönstren medan Björn gav sig på stubben efter det fallna äppelträdet. Vi börjar se slutet på årets målningsprojekt nu – 310 timmar har vi lagt ned hittills tillsammans, vi borde gå i mål före 400.
Att ta bort gamla stubbar är inte alldeles lätt. Bänder man med ett spett så skrattar stubben åt en. Grävde bort bort två skottkärror jord, delvis med lilla planteringsspaden för att rötterna var så snåriga, högg av ett otal rötter med den kasserade yxan och sågade av de grövsta med gamla motorsågen. Fortfarande vägrade stubben att röra sig en centimeter, men till sist kom Björn ihåg att vi hade en winsch kvar efter våra seglardagar – riggade upp den med rep runt största lönnen och vevade. Högg och sågade av fler rötter, bände, vevade och slet; och till sist gav stubben upp och släppte taget från Moder Jord, men då var Björn SÅ trött!
Trött eller ej, han blev inkastad i äppelmosfabriken som skalare medan Ann Britt gjorde äppelmos av ytterligare en kasse äpplen från det fallna trädet. Det är ändå sex kassar kvar – det är risk att barnbarnen blir utleda på äppelmos i vinter.
Nu skall vi bara bestämma oss för vilken sorts träd vi skall plantera i stället; och var det skall stå – men det blir nog inte riktigt lika ansträngande!
Här är litet bilder, var så god!
Det är mycket att göra innan Ann Britt är nöjd med fönstren.
Den gamla winschen från båttrailern kom väl till pass.
Nu är det bara en rot som håller stubben kvar.
Efter en hel eftermiddags arbete är stubben borta och Björn kan kratta igen gropen.