I lördags sken solen! Vi hade lovat varandra att en vacker dag så skulle vi kratta. Och så kom den, så det var inget annat att göra än att ta fram krattorna. Björn snodde åt sig den bästa krattan, den man slipper rensa bort löven ifrån efter varje krattag. Vi hade god hjälp av hundarna som anföll krattorna under högljutt skällande. Till deras hjälp kom även valpen Inez. Hon förstod inte vad som var så farligt med krattor, men hängde naturligtvis på ändå. Man lämnar inte sina kompisar i sticket! Till slut stängdes våra hundar in och Inez fick gå hem till sig.
När vi fått ihop ca. 15 stora högar tyckte vi det var bäst att köra bort dem innan krafterna tog helt slut. Vi bestämde oss för att prova en ny bortforslingsmetod vi hört talas om av kompisar, man krattar upp högarna på presenningar och släpar bort dem. Det gick bra om vi inte tog för stora lass. Vi kände oss som hästarna Brunte och Blenda.
Apropå hästar, så hände det en hemsk olycka i torsdags eftermiddag. När några av islandshästarna vi lånar ut vår hage till skulle tas hem, smet alla fyra ut. Damen som skulle hämta dem såg att en sprang ned på stora vägen, rusade efter och fick tag på den, men samtidigt blev en av de andra så illa påkörd, här på vår lilla väg, att han blev tvungen att avlivas. Sorgligt, sorgligt!
Samtidigt som olyckan med hästen hände, var Ann Britt och passade ett halvsjukt barnbarn i Täby, lille Gustav 2 år. Han har precis haft scharlakansfeber och orkar inte riktigt med dagis ännu. De såg på TV, badade och gjorde julgranskarameller. De övade dessutom på svaret på frågan: Vad heter du? Gustav har under en period kallat sig Bibbi, men eftersom det även är farmors namn så var det lite förbryllande. Han ändrade sig då och sa att han hette Jag, vilket ju ligger lite närmare sanningen, som hans mamma uttryckte det.
Så när Ann Britt började tjata om vad han hette svarade han först Jag för att sedan ändra sig till Mej. Men mormor var inte nöjd ändå! När någon frågar vad du heter ska du svara: ”Jag heter Gustav”, tjatade mormor. Gustav funderade en stund och sa sedan, Jag heter Discha! Så nu vet vi det!
I dag söndag var det dessutom en stor dag för Rösajten – efter två veckors arbete med de trilskande menyerna har Björn fått dem att fungera i alla moderna webläsare och kunde ladda upp dem. Nu kan vi rensa bort de 584 filer på Kamphavet som handlar om Rö, för de finns alla i modernare version på den nya Rösajten.
Dagens bilder:
Tre hundar gör sitt bästa för att hindra Ann Britt att kratta löv. Man undrar vad det är som gör dem så galna när man krattar? Det enda som annars gör dem lika tokiga (eller euforiska?) är ballonger – att jaga ballonger och bita sönder dem är förmodligen det roligaste de vet. Om valpen Inez i grannhuset får en ballong att jaga tjuter hon på ett speciellt sätt som våra hundar känner igen. De kastar sig på dörren och ylar för att få komma ut och delta i ballongjakten.
Man kan tro att man ser dubbelt – det här är Zalsa och Inez i en formering som kallades rättvänd kolonn i Flottan. Den beordrades med koden Ärlig Rudolf på den tiden skeppen var av trä och männen av stål. Nu för tiden är skeppen av stål…
Den här unge mannen rör sig med ett stort antal alias-namn. Vi kallar honom Gustav.