Ja, vad gör en vanlig människa när hela havet stormar?
När nyheterna började flöda in tänkte man först SARS, sedan MERS, sedan Spanska sjukan, HIV och alla andra akronymer med bekymmersamma associationer, men nu kan man inte slå i från sig tankar på Digerdöden, då sisådär 1/3 av Europas befolkning dog för sjuhundra år sedan. Efter flera hundra år hittade man kyrkoruiner i Värmland, mitt inne i urskogen, en gång centrum i livaktiga bygder men nu inte ens kända till namnet. Är det vår framtid?
Nja, fullt så pessimistisk vill jag inte vara – jag och mina kära mår bara bra, jag träffar ingen utom min fru, hämtar mina matkassar på ICA och håller mig annars hemma.
Det är intressant att följa hur politiker och myndigheter försöker visa ansvar, kompetens och handlingskraft, men så långt är jag inte farligt imponerad. Hur många gånger har Statsepidemiologen bytt uppfattning och ändrat sitt budskap de senaste veckorna? Stefan Löfven höll dock ett BRA tal i går – fast jag annars aldrig skulle skicka beröm åt det hållet.
För min del har nyheterna orsakat att vi ställt in alla hembygdsföreningens aktiviteter i vår och ställt in Byalagets årsmöte (Byalaget är den förening som förser oss med Internet) – nu krävs en del creative thinking så att vi kan lämna in giltiga protokoll till banken där vi har båda föreningarnas pengar. Att överleva för egen del oroar mig föga, så länge vi får behålla elektriciteten – utan den har vi vare sig vatten, ljus, matlagningsmöjligheter, frysta matvaror eller kommunikation med omvärlden. En kris är det verkligen, men jag tänker inte ge mig i första taget. Jag är nu stolt ägare till ett Trangiakök och 2 liter rödsprit – men jag skulle behöva litet snö att smälta om brunnen sinar – jag kanske får förbruka mina sista 100 liter diesel och åka till Norrland och hämta snö? 🙂
Nå, vi får se hur det utvecklar sig – men riktigt orolig har jag svårt att känna mig..
Er vän Björn