Nu har i en månad jag haft tillgång till uppgifter om 392 ”träffar” på personer som har skapligt lika DNA som jag -men den förkrossande majoriteten har inte laddat upp något släktträd (eller inte begripit vad det är eller hur man gör), så all den informationen är fullständigt värdelös ur släktforskningssynvinkel. Den som leder ligan är en person som är en avkomling till min mormors mors syster – hon fanns redan i min släktforskningsdatabas, så det var inte något stort problem att knyta in honom i mitt släktträd, eller hur? Men denna person gör ingenting själv, utan det är en son som hanterar det hela, och denna son har hemligstämplat sina föräldrar i ftDNA:s databas. Jamen, vill de verkligen komma någonstans???
Det är ohyggligt invecklat hur DNA ärvs, kvinnors mtDNA lär vara oförändrat sedan urminnes tider, medan mäns Y-DNA verkar ärvas fullkomligt slumpartat – ägnade man lika mycket tid åt att arkivforska som vissa ägnar åt sina DNA-träffar så skulle man utan tvekan komma fantastiskt långt!
Se’n är det ju förstås det fundamentala problemet att DNA-databaserna bara innehåller dem som testat sig! 700 000-ish personer i hela världen sägs ha testat sig hos ftDNA – är vi 6 miljarder människor här? Nej, den här Björnen blir mer skeptisk för varje dag som går. En sida hos ftDNA visar i vacker grafik varifrån min anor kommer – 99 % Europa och 1 % Fjärran Östern! Visst, det kunde ju förklara mina sneda ögon, men vaff! Är det 500 (jag har koll på de senaste 400 åren) eller 50 000 år sedan en okänd oriental förförde en svensk flicka och orsakade denna procent? Det är ansträngande att betvinga sin skepsis – tänk ifall det var en till USA invandrad taiwanesisk laboratorieassistent som glömde att ta på sig plasthandskarna när hen hanterade provet från mig?
Nja, svenska kyrkböcker, administrativa dokument och andra mindre high-tech-profilerade källor har tills vidare mitt bättre förtroende – vi får se om jag får göra avbön i framtiden!
Björn