I morse gick vi upp klockan tre (3) och körde Nina och Urban till Arlanda – de åker på semester till Tunisien och skall bland annat titta på Karthagos ruiner: ”Praetera censeo Carthaginem esse delendam”, som ni minns!
Biltermometern visade 13 minusgrader vid Risby och det glittrade vackert i snön som ligger kvar efter gårdagens tokiga snöbyar.
På hemvägen började det ljusna och himlen i öster skiftade från ljusblått till orange. Hur vackert som helst!
Sådana morgonrutiner rubbar ju hela dygnsrytmen; vi glömde ge hundarna mat (när vi kom på det var de sura och ville inte äta); och var tvungna att sova en stund för att komma i fas igen. Men vid niotiden kom vi ut på dagens promenad – bara till Råbylund, men ändå en promenad. Och i en stor asp vid gamla banvaktsstugan sjöng bofinken!
Så tidigt har vi aldrig hört den – 30/3 2002, strax innan vi träffades på Internet, hörde Björn den från Finlandsfärjan vid Furusund, men det var det gamla rekordet. Flyttfåglarna verkar inte bry sig så mycket om snöyra och minusgrader, åtminstone inte på kort sikt.
Men nu är den här – humöret stiger i takt med vårtecknen!