{"id":794,"date":"2009-09-15T21:06:52","date_gmt":"2009-09-15T20:06:52","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.kamphavet.se\/?p=794"},"modified":"2010-02-14T15:14:27","modified_gmt":"2010-02-14T14:14:27","slug":"kraftfiske-och-kulturutflykt-i-sormland","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/blogg.kamphavet.se\/?p=794","title":{"rendered":"Kr\u00e4ftfiske och kulturutflykt i S\u00f6rmland"},"content":{"rendered":"

<\/a><\/a>Nu har vi kommit hem fr\u00e5n \u00e5rets traditionsenliga kr\u00e4ftfiske med tillr\u00e4cklig f\u00e5ngst f\u00f6r ett par rej\u00e4la kr\u00e4ftskivor i bagaget. I B\u00e5ven, d\u00e4r s\u00f6nerna har sitt lantst\u00e4lle, var det kr\u00e4ftpest 1934; och d\u00e4refter fanns inte en kr\u00e4fta p\u00e5 \u00f6ver femtio \u00e5r. Ganska snart efter att signalkr\u00e4ftan introducerades i Sverige i b\u00f6rjan p\u00e5 1960-talet b\u00f6rjade folk s\u00e4tta ut kr\u00e4ftor i sj\u00f6n, som \u00e4r klar med mycket stenbotten, vilket kr\u00e4ftorna l\u00e4r tycka om.<\/p>\n

Bj\u00f6rns gamle sv\u00e4rfar, som var med redan f\u00f6re 1934, satte varje \u00e5r ut ett par burar f\u00f6r att se om kr\u00e4ftan m\u00f6jligen kommit tillbaka. Det hade den inte gjort n\u00e5got av de f\u00f6rsta trettio \u00e5ren Bj\u00f6rn var med, men en augustikv\u00e4ll 1995 n\u00e4r vi satt ut de obligatoriska kontrollburarna fick vi till v\u00e5r obeskrivliga h\u00e4pnad upp fem av de brunr\u00f6da djuren – och det var inga sm\u00e5ttingar direkt! Sedan dess har vi varje \u00e5r fiskat kr\u00e4ftor och med undantag f\u00f6r de f\u00f6rsta \u00e5ren d\u00e5 f\u00e5ngsten var litet mager har vi varje sensommar p\u00e5 ett par n\u00e4tters arbete f\u00e5tt ihop alla kr\u00e4ftor familjen orkat \u00e4ta.<\/p>\n

Att fiska kr\u00e4ftor \u00e4r en ganska romantisk syssels\u00e4ttning. Vi l\u00e4gger ut v\u00e5ra burar i solnedg\u00e5ngen och s\u00e4tter oss sedan i sj\u00f6stugan med mat och vin och n\u00e5got roligt spel medan m\u00f6rkret t\u00e4tnar. Har man tur blir man bel\u00f6nad med en fantastisk solnedg\u00e5ng, syrsors gnisslande och en ljummen kv\u00e4ll. Fram\u00e5t elvatiden, n\u00e4r det blivit kolm\u00f6rkt om inte m\u00e5nen skiner, bev\u00e4pnar vi oss med grova arbetshandskar (gissa hur h\u00e5rt en ilsken signalkr\u00e4fta kan nypas!) och ficklampa och ror ut p\u00e5 sj\u00f6n f\u00f6r att vittja burarna. Vi numrerar alltid fl\u00f6tena och l\u00e4gger burarna i nummerordning, f\u00f6r vi har tillbringat m\u00e5nga on\u00f6diga timmar med att leta efter burar n\u00e4r det bara \u00e4r fl\u00f6tet som drivit iv\u00e4g en bit.<\/p>\n

Framme vid burarna s\u00f6ker man med ficklampan i m\u00f6rkret och ser ett fl\u00f6te som lyser vitt i lampans sken – sp\u00e4nd v\u00e4ntan tills man kan se vilket nummer det \u00e4r – l\u00e4ttnad n\u00e4r det \u00e4r n\u00e4sta i ordningen. Om inte, s\u00e5 f\u00e5r man s\u00f6ka vidare och i v\u00e4rsta fall acceptera att en bur \u00e4r borta.<\/p>\n

Det finns ett otal besv\u00e4rligheter man kan drabbas av – burar som rullat ned p\u00e5 djupet och dragit ned fl\u00f6tet under ytan, fl\u00f6ten som drivit i land, fl\u00f6ten som fastnat i b\u00e5ten och sl\u00e4pat med buren hundratals meter, burar som fastnat i tr\u00e4d p\u00e5 bottnen, burar som man inte st\u00e4ngt ordentligt, h\u00e5rd bl\u00e5st s\u00e5 att man hinner driva iv\u00e4g 200 m medan man vittjar en enda bur – men p\u00e5 det hela taget \u00e4r det just en romantisk upplevelse. D\u00e4r vi fiskar i B\u00e5ven \u00e4r det l\u00e5ngt till n\u00e4rmaste m\u00e4nniskoboning, och man ser s\u00e4llan n\u00e5gra ljus i land – p\u00e5 sin h\u00f6jd ett r\u00f6tt varningsljus p\u00e5 n\u00e5gon avl\u00e4gsen mobilmast. Att vara ensam med sina n\u00e4rmaste och sj\u00f6n \u00e4r helt enkelt bra f\u00f6r sj\u00e4len.<\/p>\n

Fram\u00e5t ett p\u00e5 natten \u00e4r man hemma igen, lyfter i land de ”klattrande” hinkarna med kr\u00e4ftor som om de vore fyllda med guld och l\u00e4gger ned kr\u00e4ftorna i sumpen. Att sumpa kr\u00e4ftorna – dvs att l\u00e5ta dem ligga ett tag i en bur eller liknande (i v\u00e5rt fall en gammal tv\u00e4ttmaskinstrumma) med fri vattengenomstr\u00f6mning – \u00e4r mest f\u00f6r att de skall bli av med litet gyttja och annan orenlighet, men ocks\u00e5 f\u00f6r att man skall slippa ta hand om dem mitt i natten.<\/p>\n

Sedan f\u00e5r man sova en stund, men s\u00e5 tidigt p\u00e5 morgonen vi kan f\u00e5 ihop en bes\u00e4ttning h\u00e4mtar vi upp burarna och samlar in de kr\u00e4ftor som g\u00e5tt i sedan nattens vittjning. Det blir ofta ungef\u00e4r lika m\u00e5nga som vi fick p\u00e5 natten, s\u00e5 om man orkade skulle man s\u00e4kert kunna f\u00e5nga \u00e4nnu fler. Men varf\u00f6r sp\u00e4ka sig i on\u00f6dan – vi f\u00e5r ju \u00e4nd\u00e5 snart ihop alla kr\u00e4ftor vi vill ha.<\/p>\n

Efter att kr\u00e4ftorna legat ett dygn i sumpen eldar vi under kittlarna och h\u00e4mtar upp kr\u00e4ftorna. Den gamla spisen p\u00e5 landet tar 30 minuter p\u00e5 sig att v\u00e4rma upp 6 liter vatten till kokning, s\u00e5 det g\u00e4ller att b\u00f6rja tidigt. Vi kokar alltid kr\u00e4ftorna f\u00f6rst i saltat vatten, sedan g\u00f6r vi i ordning lagen och sl\u00e5r \u00f6ver de kokta kr\u00e4ftorna. Det flyter alltid upp en massa gegga n\u00e4r man kokar kr\u00e4ftorna, och den vill man ju inte ha med i kr\u00e4ftlagen! V\u00e5rt recept ser ut s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n

Koka kr\u00e4ftorna i 5 minuter eller tills de flyter upp, 6-8 st i taget, i saltvatten (1\/2 dl grovt ojodat salt per 3 l vatten). L\u00e4gg inte i fler kr\u00e4ftor i taget \u00e4n att vattnet hela tiden kokar. Skumma av kokvattnet d\u00e5 och d\u00e5.<\/p>\n

Koka sedan lagen: (Denna m\u00e4ngd r\u00e4cker till ca 40 kr\u00e4ftor)<\/p>\n